Nick Cave 71-80

71 Sorrow’s Child (1990) En mycket sorgsen låt från ”The Good Son”. Texten hade någon (inte jag!) skrivit in på en bänk på Umeå universitet när jag pluggade där 1993, och en klasskamrat trodde det var en dikt av Keats.

72 The Rider (2006) Från filmen The Proposition, och det är en stark men enkelt sugggestiv melodi. I filmen viskade Cave textraderna i olika scener, och det är också värt att kolla (Cave och Ellis har gjort filmmusik till åtminstone nio filmer/tv-serier. 

73 Evil (2010) En kort intensiv låt från Grindermans andra skiva. Enkelt och hårt, där musiken ser ut att tappa taget om melodin (på ett bra sätt!).

74 Saint Huck (1984) En hyllning till Mark Twains böcker om Tom Sawyer och Huckleberry Finn. En lång låt som pekar ut en ny riktning för The Bad Seeds, redan på första skivan ”From Her To Eternity”, och visar att han är på god väg att göra sig av med arvet från The Birthday Party.

75 City Of Refuge (1988) Bygger på en gammal gospel, som först spelades in av Blind Willie Johnson, men Cave lägger till rätt mycket av sitt eget (och andras) blod. Finns också inspelad i en akustisk version, och är nästan ännu bättre där.

76 Fifteen Feet Of Pure White Snow (2001) Hur kallt är det? Man har istappar hängande från knäna. Begravd av snömassor i en hetsig låt från den annars stillsamma skivan ”No More Shall We Part”. Har en fin ”na-na-na-na-na”-refräng.  

77 Wanted Man (1985) Ok, låten skrevs av Bob Dylan till Johnny Cash, men Caves version från ”The Firstborn Is Dead” har tillräckligt många egna textrader för att delvis kvalificera som en egen låt. Melodin pumpar på, och texten berättar om alla ställen i USA där sångaren är efterlyst. De egna tilläggen är faktiskt roligare än Dylans originaltext. Första gången jag hörde originallåten var på Finlandsfärjan, men av någon anledning minns jag inte om den spelades i högtalarsystemet eller om det var dansbandet som spelade den.

78 She Fell Away (1986) ”I did not see the crevice yawn”, sjunger Cave med en misogyn metafor, i denna låt från ”Your Funeral … My Trial”. Melodin är dallrande, skör, och helt i samklang med textens sönderfall.  

79 We Call Upon the Author (2008) En av Caves fyndigaste textrader: ”Prolix! Prolix! Nothing a pair of scissors can’t fix”. Från ”Dig, Lazarus, Dig!!!” med en del giftpilar mot beat-författarnas ordrika rader. Att Cave däremot hyllar John Berryman är inte oväntat, då dennes ”Dream Songs” med protagonisten Henry inspirerat till ”Henry’s Dream”. I texten ber sångaren Gud förklara en del saker.

80 Bellringer Blues (2010) Religionslektion från andra Grinderman-skivan. Melodin flyter på bra här, och texten är en lite vass kritik av Koranen, som sångaren ratar för sin dåliga kvinnosyn. För vidare referenser till Koranen, se ”Mermaids” (”I believe in 72 virgins on a chain, why not?”).