81 Loom Of The Land (1992) Sångaren promenerar i
Nabokov-land i en vaggvisa med ominösa undertoner, från ”Henry’s Dream”. The
Walkabouts gjorde en hygglig cover på den här låten strax efteråt, och gav den
en helt annan klangbotten med en kvinnlig sångerska.
82 People Ain’t No Good (1997) Som Shrek strax
efteråt kunde konstatera är folk verkligen inget att ha. Caves mest misantropiska
låt från ”The Boatman’s Call”.
83 Heathen Child (2010) Från Grindermans andra,
och klart starkaste skiva. Någon recensent hävdade att så här skulle Led
Zeppelin ha låtit om de gått över gränsen och blivit farliga på riktigt, och
det är verkligen en låt som balanserar på gränsen till det passande – både
textmässigt och musikaliskt. I stora drag handlar det om en tjej som ligger i
ett badkar och blir våldtagen av sitt undermedvetna.
84 Mercy (1988) En på gränsen till parodiskt
dyster låt från ”Tender Prey”. Det deppiga avvärjs när Cave inte kan sjunga
raden ”And I dropped down to my knees” utan att fnittra lite besvärat.
85 God Is In The House (2001) Från ”No More
Shall We Part”, en låt som gör upp med hyckleriet och det politiskt korrekta
(innan sociala medier gjorde det omöjligt att se PK som ett skämt). Det
roligaste med den fiktiva staden är att de målar sina katter vita för att de
ska se dem på natten.
86 The Train Song (1990) En B-sida till ”The
Ship Song”, och som sådan en stark och vemodig ballad om saknad.
87 Nature Boy (2004) Jag trodde att det låter
som E Street Band, men jag har förstått att avsikten var att spela som en
REM-låt. I vilket fall är det en unik låt i The Bad Seeds-katalogen: den
poppiga melodin matchar inte riktigt den starka texten om Sapfo, etc.
88 DIG, LAZARUS, DIG!!! (2008) Ska det vara
versaler? JA. Ska det vara tre utropstecken? JA!!! Titellåten från en jämnstark
men inte överväldigande skiva. Cave har sjungit om Lazarus tidigare (”Hard On
For Love”) men här är han – Larry – förflyttad till 70-talets New York. En
komisk text, och låten kan innehålla spår av funk.
89 Night of the Lotus Eaters (2008) Från ”Dig,
Lazarus, Dig!!!” Musiken är klart influerad av Grinderman, och låter hotfull
och bra. Den monotona basloopen fungerar förvånande bra. När Kate Bush på
80-talet släppte singeln ”Dreamtime” var det någon kritiker som sa typ att det
var samma upplevelse att lyssna på den som det var att se en film av Stanley
Kubrick. Nå, att lyssna på ”Night of the Lotus Eaters” är samma upplevelse som
att se en film av David Lynch. Om du inte tror mig: i låten ”Midnight Man” från
samma skiva citerar Cave Laura Palmers kufiska fras: ”It is happening again”.
90 Skeleton Tree (2016) Titellåten som avslutar
Caves senaste skiva, en vacker stillsam låt som öppnar upp mot ett visst hopp
efter katastrofen, även om slutsatsen är dyrköpt: ”Nothing is for free”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.