Well Donne!

I Svd har Carl-Johan Malmberg skrivit en understreckare om John Donne, med anledning av Gunnar Hardings översättningar, som jag skrev om tidigare. Det finns mycket att uppmärksamma hos Donne, och hos Malmberg, något jag inte riktigt har tid till nu, men jag känner varje gång jag läser Malmberg att det här är så himla bra, att jag lär mig saker, att det är något storslaget över allt han ägnar sin uppmärksamhet åt. Men när han skriver att det är underligt att dikten "On His Mistress" kallas elegi missar han väl att "elegi" endast handlar om versmåttet, att det är skrivet utifrån latinets ideal - orimmade daktyliska hexameter och pentameter, att det snarare var regel än undantag att det handlade om annat än död och begravning. En av de tidigare elegierna innehåller också en elegant allusion till Ovidius, när Donne skriver om nordanvindens gud, "Boreas'  harshness", där romaren skriver om Orithea. Nåväl: jag är full av beundran för Malmberg. Och Donne. Och Harding. Tre hyvens killar.