Den anländer i en grön låda, Morten Søndergaards märkliga verk Ordapoteket. Man kan kalla det diktsamling, konstverk eller lärobok – samtliga funktioner har tillämpats. Det utkom på danska för tio år sedan, och det är välfunnet att det äntligen finns en svensk version, något som har annonserats sedan ganska länge.
Vad är det då frågan om? Jo, ett bokstavligt apotek med de tio ordklasserna nogsamt förpackade i medicinaskar. Öppnar man lådan hittar man dessa tio paket i olika storlek beroende på frekvens (störst: substantiv, verb, adjektiv), ett unikt korsord skapat av Bim Wikström, ett förord av UKON, och Søndergaards bruksanvisning. Medicinaskarna innehåller varsin bipacksedel – även korsordet har en sådan – som tydligt anger funktion, eventuella biverkningar, hur respektive ordklass ska doseras, etc. Man uppmanas rådfråga en poet eller fler för att få ut mest av orden.
För oss som har det lite si och så med de grammatiska kunskaperna (jag är svensklärare, var god mansplaina inte grammatiken för mig) är lådan guld värd. Det blir åtminstone en välbehövlig påminnelse om funktionsområden för de olika ordklasserna. Störst är som bekant substantiven, 487 stycken. Författare torde – om de inte heter Hemingway i bokstavlig eller överförd mening – föredra adjektiven, 190 stycken, medan jag själv är svag för verben. Allt är ändå en fråga om vad du gör.
Därför sliter jag upp verblådan först (”249 händelsord”). Där får jag veta att verb är en kräm (räkneorden ska inhaleras och interjektionerna är en oral lösning – där ser man!). Ur listan plockar jag genast fram följande favoriter: använda – behöva – bestå – besöka – bidra – bita – båda – bära – drabba – finnas – fortsätta – förstå – hjälpa – höra – klättra – känna – lyssna – läsa – rädda – skriva – söka – tillhöra – träffa – utveckla – våga – älska.
Hur ska då detta verk läsas? Man kan börja med UKONs förord, som förordar varsam användning. Ja, man förbrukar inte gärna sitt medicinförråd i första taget – det ska finnas till hands. Han påpekar att ord är mediciner, en tanke Søndergaard utvecklar, när han visar att man kan bli beroende av både språk och av mediciner. Han vill krocka det medicinska språket med det grammatiska språket, något man med fog får säga har genomförts med ackuratess, för att inte säga med bravur.
Søndergaard berättar att han ärvt sitt intresse för ord från pappan, som undervisade i dansk och engelsk grammatik på universitetet. Hemmet var fullt av ordböcker – men också av medicin, eftersom pappan led av epilepsi. Kopplingen mellan ord och medicin har alltid varit självklar för Søndergaard. Han har tidigare gett ut flera originella böcker, ett par av dem har också kommit på svenska, såsom Genernas drömda rot (skriven i blod).
Vilka ord innehåller då askarna? I den danska versionen utgick han från kärnorden, som kanske inte är de vanligaste men de mest användbara. I den svenska har man uppsökt ord som förekommit i dagspressen under året 2013, och lagt till några personliga, i samråd med författaren. Tyvärr har ett feltryck infunnit sig: på adverb-lådan står det ”prepositioner” på sidan. Det kan ge ödesdigra konsekvenser (å andra sidan är ödesdigra konsekvenser vad poesi sysslar med i allmänhet).
Det måste också sägas något om hur roligt det är att läsa (”läsa”) den här boken (”boken”). Det är ofta fyndigt, underhållande, men också med flera stänk allvar. Jag citerar ur paketet som innehåller adjektiv:
Adjektiv® är en genomskinlig kräm (kutan lösning) som noggrant masseras in i hårbotten. Sätt Adjektiv® framför Substantiv® eller Egennamn. Adjektiv® nyanserar de Substantiv® som de fäster sig vid eller som de hämtar näring eller suger blod ifrån. Adjektiv® vill helst vara andra ord. Men å andra sidan: vem vill ej vara en annan? Det är helt normalt.
Ibland sägs lite slentrianmässigt att en bok inte är till för alla, men i det här fallet får man snarare hävda motsatsen. Det här är en bok för alla åldrar. Rekommendationen är att med blyerts försiktigt markera de ord man har använt i sitt dagliga språk, tills man har förbrukat paketen. Det är en lysande idé, och då får själva projektet mening. Det slog mig inte först, för min första tanke lydde: vad ska det vara bra för? I och för sig ingen dum utgångspunkt för poesi. Men med en enkel åtbörd blir ord piller, och piller blir ord. En ursprunglig tanke var att bifoga M&M-kulor eller mintpastiller som placebo, för att ytterligare förstärka kopplingen.
Här visar Søndergaard att han har skrivit en användbar bok, även om man frestas sätta ”bok” inom citattecken. Det är inspirerande att tänka sig hur vi med hans hjälp berikar språket. Men också att det är användbart i den meningen att det är lärorikt, att man faktiskt utvecklar sitt språk och lär sig mer om vad vi har ordklasserna till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar