När Norstedts för
två år sedan lanserade sin litterära tidskrift Album var
jag till en början starkt positiv, men tyckte väl att resultatet,
under Bokhoras redaktion, kunde ha varit mer ambitiöst. Som jag
minns det: väldigt många illustrationer, påfallande ofta på
bokhororna själva, men också korta texter som återkommande gånger
hyllade boken som produkt.
Till nummer två var
redaktörskapet mer skarpt utformat, och mer genomtänkt: mer än en
tidskrift påminde det om en antologi, med personligt urval. Till
årets utgåva av Album har redaktörerna Therese Eriksson och
Jenny Maria Nilsson valt att arbeta utifrån samma princip som förra
året, att alltså välja ett antal skribenter som utifrån ett lite
lagom löst sammanfogat tema – i fjol ett årtionde, i år
karaktärer – skriver egenartat och med ganska originella
infallsvinklar. Genom att stolt skriva ordet ”karaktärer” på
omslaget hoppas jag att ordet äntligen kan förankras som en
sanktionerad synonym till figurer, utan att språkpoliser opponerar
sig. Eriksson och Nilsson har jag en längre tid följt som två av
de mest läsvärda litterära bloggarna i landet.
Deras bidragsgivare
har i stort sett varit framgångsrika i sina försök att säga något
eget om karaktärer. Allra mest imponeras jag av Håkan Lindgrens
text om Dostojevskijs källarmänniska. Lindgren är ytterligare en
av de doldisar till bloggare som alltid skriver intelligent och på
något sätt helt självrådigt.
Han har en förmåga
att lyfta blicken. När jag som här läser en längre text av honom
är han alltid nere på ett konkret plan i början, där jag tycker
att jag känner mig hemma, att det är lätt att följa hans tankar.
Men så – han förskjuter tanken, gör ett sådant där gammaldags
tankesprång, och jag blir helt förbluffad över hur korkad jag har
varit som inte har sett det han har sett. Jag blir lika avundsjuk som
jag blir glad över att få lära mig något nytt: få svenska
skribenter lyckas som han få mig att känna mig lite smartare. Men
som sagt grämer jag mig till hälften, undrar varför inte jag kan
vara lika briljant.
Överlag är
essäerna av hög kvalitet, även om de påminner om litterära
essäer av traditionellt snitt – ett undantag är Jenny Maria
Nilssons längre text, där hon växlar mellan ett biografiskt ärende
och en djupgående analys av Bradburys, Tolkiens och Bremers
karaktärer – där det biografiska innehållet motiveras, när det
speglar och kommenterar de fiktiva gestalterna. Ett annat gott
exempel är när Crister Enander lyfter fram Hjalmar Söderbergs
orättvist förbisedda mästerverk Hjärtats oro. Jag gläds
också åt att formgivningen skett med finess, genomtänkt och smart
men fortfarande lekfullt.
Smolket i bägaren
är väl Johan Klings loja text, som mest liknar en reklamtext, och
Andres Lokkos presentation av Malcolm Lowrys jobbiga Under
vulkanen. I de här texterna staplas självklarheter om litterärt
skapande som om de vore unika fynd, med ett lillgammalt auktoritärt
tonfall som man kanske gör bäst i att le överseende åt. Kling har
jag alltid tyckt varit överskattad, och Lokko blir tråkigare för
varje gång han skriver – men så blir det väl om man har den gubbige Lowry
som förebild.
Det var det mest överväldigande beröm jag fått på ... jag vet inte hur länge!
SvaraRaderaFör egen del känner jag mig oftast som ett bysnille i en storstad. Efteråt har jag börjat tvivla lite på den där texten; det kan ibland vara svårt att avgöra vad som är värt att beskriva och vad som är självklarheter.
Skribenterna i Album verkar ha slappnat av och skrivit ogarderat om sådant som verkligen har berört dem, och då blir det bra.
Jo, men jag tror man själv är dålig på att bedöma det man skrivit, att man blir typ sentimental & felbedömer saker i texten, för att de betyder nåt som man inte riktigt kan formulera för andra - kanske. Ibland är det tvärtom så att ingen riktigt fattar, så det är lite jobbigt när andra läser: antingen fattar de för lite eller så fattar de för mycket, ha! Jag tycker det var kul med så olika perspektiv på samma ämne, alltså karaktärer, att det gick att göra så mycket av det. Plus alltså att ordet legitimerades, det ord som en del fortfarande stör sig på ...
SvaraRaderaVisste att nya Album var på gång, men kul att den har kommit nu. Den lockar verkligen med sin titel.
SvaraRaderaJa, snyggt omslag också, och överhuvudtaget fin formgivning genom hela numret!
SvaraRadera