Patrick Wolf, Don´t let the city destroy our love. Hans nya skiva "Lupercalia" kommer i maj, redan. Som vanligt låter han halvgalet euforisk, och lånar några saxofoner från 80-talet, och lyckas som vanligt låta som om han gett sitt bästa och gjort det bästa, med en refräng som siktar mot det allra mest oemotståndliga. Som vanligt är videon också helt underbart knäpp. Allt är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar