Skicka nudes, Saba Sams, översättning Maria Nääs, Modernista

 

Om du har tröttnat på tropen slarvcharmiga hjältinnor – Bridget Jones- och Carrie Bradshaw-typer – som präglat en viss typ av skönlitteratur (inte minst inom YA), då har du mycket att uppskatta hos brittiska Saba Sams, som debuterat med novellsamlingen Skicka nudes. Hennes protagonister är unga kvinnor som inte koketterar med sina brister i tröttsam humble brag; de är mindre analytiska, mindre neurotiska, mindre storslagna – men samtidigt väldigt rimliga.

 

I stora drag handlar de tio novellerna om unga individer som ställs inför jobbiga situationer. De känner sig åsidosatta, tvingas ta saken i egna händer, hur valhänta de än upplever sig vara. Glädjelösheten och tristessen avlöses någon gång av stunder av närvaro, av något som liknar lycka. Mycket handlar också om att vända underläge till överläge. De ställs inför potentiellt hotfulla situationer.

 

I stället för att berusa sig söker huvudpersonerna ofta efter att bedöva sig. De super och knarkar lättsinnigt, som om det sker i brist på annat. De är både sårbara och tuffa, och om du någon gång tvivlat på att den kombinationen är farlig så ges du tillfälle att revidera den uppfattningen. Det här märks redan i första novellen, ”Tinderloin”, om en tinderdejt som resulterar i gruvlig utgång, fast långt ifrån den förväntade.

 

De kontaktförsök som de ensamma karaktärerna söker sig till är desperata, så även när de sker digitalt, som i titelnovellen. De många exemplen kanske speglar varför det i så många enkäter framkommer att unga både har mindre och sämre sex än tidigare. Det kanske bara handlar om bristen på fantasi och inbillningsförmåga, eller att de unga är för självmedvetna. De unga har inte lärt sig paradoxen i att du behöver bli helt någon annan och samtidigt vara mer dig själv än du annars är.

 

Om de här novellerna vore poplåtar skulle de låta som något av Dry Cleaning, The Last Dinner Party, English Teacher eller Billy Nomates. Det är låtar, förlåt noveller, som handlar om sammanbitna kvinnoöden, där huvudpersonen är blasé utan att det görs till en pose. Sams vänder på narrativet med klantiga huvudpersoner som är starka förebilder, och låter sina huvudpersoner vara allt annat än exemplariska dygdemönster med skavanker, och mer trasiga personer som orienterar sig i en värld som bara trycker ned dem, oavsett om fienden heter kapitalismen eller patriarkatet (som om det vore någon skillnad).

 

Bra noveller ska gärna lämna dig otillfredsställd och törstande efter mer. Där finns i Sams starka avslutningar glimtar av insikter, men förståelsen är aldrig fullständig. Du tvingas tänka efter och dra slutsatser, när saker inte helt läggs till rätta. Som ett gemensamt tema finns kroppsskam och kränkningar, och så pendlingen mellan bräcklighet och stabilitet. Inslag av obehaglig stämning och grymhet saknas inte, men Sams låter aldrig sina protagonister utsättas för den elakt oförstående blicken.

 

Det är inte som att det har saknats berättelser om att vara ung, vilsen och kåt, men Sams har ett helt eget språk. Det ska också sägas att förväntningarna är höga på en bok som har erhållit ett knippe priser, men också därför att vi på senare tid blivit bortskämda med så många brittiska och irländska spännande prosaförfattare, som Claire Keegan, K. Patrick, Naoise Dolan, Sally Rooney, Sophie Mackintosh. Därför är det befriande att Sams tillför något med sin egna röst. Det är en överhypad debut, men det är knappast hennes eget fel.

 

Det är orättvist att se Skicka nudes som något mer än en lovande debut. Det finns en ny slags energi i hennes berättande. Översättningen av Maria Nääs är också prickfri, även om jag någon gång ställs undrande inför det inkonsekventa valet att inte översätta parfymen Lynx till Axe, när andra brittiska fenomen, som Antiques Roadshow, översätts. Men det är en petitess, som inte ska hindra någon från att upptäcka det vitala tillskott som Sams noveller är.