Författare i norr, Littfest

Efter att i många år ha sneglat avundsjukt på det årliga Littfest som Umeå anordnat sedan 2007 åkte jag dit i år, och fick förutom magiska samtal (Jamaica Kincaid! Ilya Kaminsky! Carolyn Forche! Andrea Lundgren! Burcu Sahin! Maria Stepanova!) även korn på en begivenhet i form av en kortlek med norrländska författare. Jag skyndade mig att lägga beslag på en sådan. Ok, priset var hutlöst, men det är också något hutlöst med Norrland och författare. Hur många av dem ska inte möta svaret ”finns i sjön”?

 

Svar: femtiosex stycken, då det bereds utrymme åt fyra jokrar i leken. Givetvis är jokrarna väl valda; här ska väl inte hela leken spoilas, men Nikanor Teratologen som en av de svarta jokrarna – jo, jag tackar! Enligt en brasklapp ska inte kortens valörer ses som en kvalitetsbedömning, utöver de klädda korten. De mest kända namnen finns förstås bland essen och kungarna – åtta respektingivande namn. Men du, listan bara fortsätter och fortsätter!

 

Foto: Erik Jonsson.

Maria Persson har illustrerat författarna med den äran – vi känner henne som upphovspersonen till ”Dagens dam” på instagram, och här fångar hon ofta särdrag hos författare, där de flesta är bekanta (eller borde vara det). Det är lärorikt att få ett ansikte också till några av doldisarna, och Stig (inte Stieg, kom igen!) Larsson har getts nödvändig nerv och tillbörlig dos av anfäktelse.

 

Det vore ofint att anmärka på urvalet, som vad jag hastigt kan bedöma som ytterst kompetent. Men gränsdragningar måste ske. Från Sundsvall tillåts Lars Ahlin titta in, men inte Lyra Ekström Lindbäck. Från Luleå kommer Erik Lindegren som ges hög valör (som det ska), men Cecilia Hansson får en se sig om i stjärnorna efter. Nog kunde det också ha funnits plats för Stina Stoor?

 

Glädjande nog återfinns å andra sidan en annan Stina, Stina Aronson, som spader dam. Men det är lönlöst att klaga på det som inte finns. Här går det faktiskt att välja glädjen, så jag väljer att berömma initiativet. Och det går att hitta en del mönster. Klövrarna samlar författarna från de södra delarna av Norrland. Och ruter är vigda åt sapmi, och givetvis kan en hoppas att fler får upp ögonen för Áilluhas Nils-Aslak Valkeapää, den samiska storstjärnan som givetvis är ruter ess. (Om han är obekant kan jag hänvisa till Provins specialnummer 1/2021.) Några andra blivande stjärnor därifrån finns hos Sigbjørn Skåden, Elin Anna Labba och Linnea Axelsson.

 

Det högsta kortet, hjärter dam, är förstås redan vikt åt … Ja, gissa själv. Valet är självklart, förutsägbart, men också rättvist. Ingen annan har dominerat bilden av norrlandsförfattaren så som hon gjorde under så lång tid, från 50-talet in i vårt 2000-tal. Och bilden på henne blandar exakt sötheten med skärpan.

 

Ska man då spela med korten eller bara beundra dem? Tja, tills vidare får leken nog husera bland annan obskyr parafernalia i bokhyllan, där de samsas med Malte Perssons ölunderlägg med citat från Ofissim, kvittorullen med Emil Bergs Acceleration, en Virginia Woolf-docka, Prosak förlags Ömhets-lypsyl och en del annat.  

 

Att låta norrlandsförfattarna ingå i en kortlek är en idé som gränsar till det geniala. Bara en tar sig i akt för att spela om pengar: åtskilliga kulturarbetare har nog visat sig illa rustade för möten med speldjävulen. Men ett litet råd till nästa år: varför inte också satsa på en tarot-kortlek, nu när dessa blivit så inne bland författare? Det skulle nog inte vara allt för svårt att hitta representanter till både Djävulen och Narren …