Genom märg och ben, Jacqueline Woodson, översättning Alva Dahl, Natur & Kultur

Melody är 16 år gammal när vi stiftar bekantskap med henne. Hon står i trappan, på sin födelsedag, med släkten ivrigt väntande där nere. En orkester spelar en instrumentell version av Princes snuskigt snygga sång ”Darling Nikki”, som mamman förbjudit henne att lyssna på. Hon fyller i orden själv i sitt huvud, och man kan föreställa sig saligheten, den hemliga lyckan.  

 

Så elegant inleds Jacqueline Woodsons roman Genom märg och ben. Författaren är bekant främst som ALMA-pristagare 2018 och den uppmärksammade versromanen för unga, Brun flicka drömmer. Hon har också skrivit romaner för vuxna, och den första att översättas till svenska är denna som utkom förra året.

 

Det är med det känsligaste av språköron Alva Dahl har överfört Woodsons ibland överlastat poetiska idiom, på ett mestadels lyckat sätt. Här samsas olika stilnivåer, olika muntliga jargonger och slangiga tugg, och språkvetaren Dahl har redan etablerat sig som en suverän översättare (för att inte tala om den briljanta essäromanen Längtans flöde som hon utgav i fjol).

 

Därmed skapas förutsättningar för en pigg och läsbar roman om historiens trauman som upprepas genom olika generationer. Melodys födelsedag blir katalysatorn för familjehistorien och de paralleller som framträder. Hon framstår först som romanens centrum och huvudperson, men ersätts snart av föräldrarnas historia, Iris och Aubrey, och morföräldrarna Sammy Po’Boy och Sabe. Som sextonåring blev Iris gravid, och därmed introduceras det stora temat för romanen: tonårsgraviditet.

 

Vanligt tema i ungdomsromaner (YA), visst, men Woodson ger ämnet flera subtila twister. Omslaget indikerar kollaget som litterärt verkningsmedel, ja, med den unga kvinnan framför ett lapptäcke av olika färger – eller om det är sprickorna inom och mellan och utom oss som avses? Splittringen blir till en estetisk princip. Woodsons sätt att skriva är subtilt rastlöst, fullt av dolda kopplingar och ledtrådar som lämnas hängande. Frustrerande och belönande i lika hög grad.

 

Hon gör graviditeten till både berättelsens begynnelse och slut. Slutet på en epok (ungdomen). Början – ja, men också en början som bär på slutet. En början som bär på en medvetenhet om det slut som inringar oss, det definitiva slutet. Det är en förhållandevis kort roman, ordknapp och koncis. Här saknas överflödiga ord. Det är en berättelse som inte slösas bort på oväsentligheter.

 

Är den onödigt svår? Länge är jag oklar vad det är för slags roman jag läser. Woodsons berättarröst rör sig mellan olika medvetanden och olika tidsplan, och landar i vad man är beredd att göra för sin överlevnad. Iris överger Melody som tonårsmorsa, så dottern får växa upp hos pappan och morföräldrarna. Iris väljer att fullfölja skolan, väljer också att ingå i en lesbisk relation med Jam, som – informerar Woodson lömskt – läser Lorde (aktivisten Audre och inte artisten med samma namn). En roman som prioriterar Prince och Audre Lorde: vad mer kan man begära? Förstås en kanon som också inkluderar bell hooks Ain’t I a Woman, och lyckligtvis gör Woodson just detta.

 

Tonårsgraviditet är bara ett av romanens tema. Det handlar också om utbildning, och vikten av att ta hand om sitt intellekt. Likaså handlar det om sex, om kärlek, om det queera, om relationer, men också om klass, om ras, om genus – men minst lika mycket om arv, och hur vi förhåller oss till det vi bär med oss från vår familj. Det handlar bokstavligen också om överlevnad: om de förföljelser och trakasserier som kan ta sig dödande uttryck för den som fötts i avsaknad av vita privilegier.

Men det är inte bara det som gör Genom märg och ben till en så lyckad roman. Den är arg, men också fylld av en uppriktig vilja att nå förståelse och skapa sammanhang. Den vägrar förenkla, och den är befriad från all inställsamhet. Det finns en balans mellan epik och lyrik, med fina passager där det framgår med all önskvärd tydlighet ett uppsåt som lösgjort sig från didaktiska intentioner. Därmed blir det ett helgjutet konstverk, och en läsupplevelse utöver det vanliga.