Roman utan namn, Duong Thu Huong, översättning Tobias Theander, Tranan

Krigsromanen är en genre som verkar vara svår att variera. Så följer Duong Thu Huongs Roman utan namn från 1991, först nu översatt till svenska, ett invant mönster. En hjälte förstörs till kropp och psyke av de fasor han bevittnar och utsätts för. Dessa fasor innehåller tortyr, stympningar, avrättningar. Krig är ett helvete, kort sagt. Ända sedan Norman Mailers mästerverk De nakna och de döda har jag väntat på en krigsroman som lyckas nå lika långt eller längre i insikt om hur krig påverkar individen.  

I Duongs roman är Vietnamkriget på väg mot sitt slutskede. Hjälten Quân är 28 år, men redan ett vrak. Han kämpar för nordsidan, och omkring honom är det mesta hopplöst. Flickvännen har blivit gravid under hans mångåriga frånvaro, bästa vännen är fängslad och galen. Romanen är ojämn: vi får insikt i svälten och misären, och Quâns ovisshet återges med trovärdighet, men tyvärr är berättartekniken onyanserad och platt. Ibland liknar det en mindre sofistikerad äventyrsroman, nästan som de pojkböcker man läste när man var i elvaårsåldern.   

(Också publicerad i Vi 1/19)