Ett paradis, fastän förtorkat, Hanna Hallgren, Pequod Press

Med sina tre senaste diktsamlingar har Hanna Hallgren tagit plats som en av de nödvändigaste och mest spännande rösterna i svensk samtidspoesi. Nu utkommer den sista delen i en sammanhållen dikttriptyk om språket och kärleken. Likt många nutida poeter lånar hon från föregångare, och ger citaten och omskrivningarna ny innebörd.  

Det är ett tilltal som ibland är hymniskt: ”Högt vårt gräs, och högre i skyn / var vårt gräs, och högre vittnar i skyn / orden i oss som bränner”. Det är också en dikt som tillvaratar språket i både dess begränsningar och dess möjligheter. Hur orden både färdas genom oss och landar, tar plats i vårt inre.

Det är en nyskapande kärleksdikt, där kärleken tar fasta på skörheten, med referenser till fjärilar och sparvar. Att läsa Hallgrens dikter är ett frigörande möte med en språkkänsla som ofta blir omstörtande i all sin enkelhet. För glöm att det här är krångligt och svårt. Det är en upptäcktsfärd i det outsägligt vackra, och det bästa av allt: vi går aldrig vilse.   

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 12/10 2018)