Vad jag saknades här, Jila Mossaed, Lejd

Det är med förrädisk enkelhet Jila Mossaed skriver sina dikter. Hon flyttade till Sverige 1986 från Iran, och utkommer nu med Vad jag saknades här, sin sjunde diktsamling på svenska. Hennes metaforer är originella, udda, men ändå självklara, och visar en besjälad värld: ”Jag gryr ur fyra hörn / Förtrollade folk blundar / och vill inte se att / paradiset inte har någon ingång”.

Enkelheten bär på bråddjup. Hennes värld är surrealistiskt dråplig, där hon kan bjuda in en asp på en kopp te, men också full av allvar. Ja, det är allvarligt utan att bli dystert, men också lekfullt utan att bli lättsinnigt. Det finns en stark närvaro i de här korta dikterna, som skildrar en upphöjd verklighet.

Mossaed skriver om de stora bergen, om de stora haven, om de stora skogarna, där det storslagna ändå blir möjligt att greppa och förstå. Dikterna är vassa, livfulla, roliga – och bra. Att läsa dem innebär en stark påminnelse om poesins unika förmåga att ge ett hem åt de hemlösa – ett hem som finns i språket.  

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 8/6 2018)