Det är med
förrädisk enkelhet Jila Mossaed skriver sina dikter. Hon flyttade till Sverige
1986 från Iran, och utkommer nu med Vad
jag saknades här, sin sjunde diktsamling på svenska. Hennes metaforer är
originella, udda, men ändå självklara, och visar en besjälad värld: ”Jag gryr
ur fyra hörn / Förtrollade folk blundar / och vill inte se att / paradiset inte
har någon ingång”.
Enkelheten bär på
bråddjup. Hennes värld är surrealistiskt dråplig, där hon kan bjuda in en asp
på en kopp te, men också full av allvar. Ja, det är allvarligt utan att bli
dystert, men också lekfullt utan att bli lättsinnigt. Det finns en stark
närvaro i de här korta dikterna, som skildrar en upphöjd verklighet.
Mossaed skriver om
de stora bergen, om de stora haven, om de stora skogarna, där det storslagna
ändå blir möjligt att greppa och förstå. Dikterna är vassa, livfulla, roliga –
och bra. Att läsa dem innebär en stark påminnelse om poesins unika förmåga att
ge ett hem åt de hemlösa – ett hem som finns i språket.
(Också publicerad i
Jönköpings-Posten 8/6 2018)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar