Hki rött, Nicko Smith, Eget förlag

En av poesins mångahanda uppgifter består i att peka ut missförhållanden. Den finlandssvenska poeten Nicko Smith gör exakt detta i sin diktsamling Hki rött. I ett svinkallt Helsingfors går diktjaget omkring och betraktar omgivningen, och medan omvärlden riktar sin uppmärksamhet åt efemära intressen registrerar han hur katastrofen kryper allt närmare. Han gör det med hjälp av en omedelbar och tillgänglig poesi, dråplig och angelägen.

Den värld han porträtterar är lika trasig som sina invånare, men till Smiths förtjänster hör att han verkligen ser de människor som vi annars blundar för. Hjälp finns att få, men den är instängd och ineffektiv. Han levandegör denna sönderfallande värld allt mer i takt med att innehållet rör sig mot depressiva uttryck, där hoppet är så inlindat att det ser inspärrat ut. Då kan han också ge denna fula värld en kritik som är lika motiverad som den är vacker: ”Jag färdas mot stormfyren / till dom avlägsna stjärnorna / bortom facebookblå världar & ingenstansspeglar”.