Orkidébarn, Eva-Stina Byggmästar, Wahlström & Widstrand

På ett märkligt sätt går den österrikiske Thomas Bernhards pessimism så långt in i eländet att det slår ut i sin motsats, så att han hamnar på andra sidan som en ljus och gladlynt författare. Likaledes fast tvärtom för finlandssvenska feelgood-poeten Eva-Stina Byggmästar, vars optimism går så långt in i idyllen att den också når sin motsats – ett mörker, ett hotande förfall …

Med sin nya bok Orkidébarn varierar Byggmästar sin ljusa poetik, där hon bandagerar, plåstrar om och bäddar in själva dikten: ”de lindblomsdoftande diktbandagen / och lyrikplåstren, lindade kring det tunnhudade / och kristallglassköra livet”. Skörheten är hela tiden närvarande, liksom dockhus, katter, växtlighet, och en rymdresa som kanske ska illustrera längtan bort från den kvävande trevligheten.

Byggmästar blir nästan lite för självmedveten här, och kunde kanske dels ha sållat bland de många utropstecknen, och dels ha varit något mindre övertydlig i sina anspråk på det mysiga livet. Å andra sidan är det trevligt att bli omplåstrad av dessa söta dikter.   

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 30/3 2018)