Nu finns hela den
syriske poeten Adonis storverk Boken
översatt till svenska, i och med den avslutande delen i trilogin. Det är ett
encyklopediskt verk, där premissen är att arabiskans store poet Al-Mutanabbí
författade det under mitten av 900-talet, och det resulterar i en mångstämmig
dikt om rymden, om stjärnorna, om natten, om gryningen.
Ambitionen går inte
att ta miste på, och Adonis är en vattendelare bland nutida poesiläsare.
Antingen hävdar man att det är obegripligt att han inte fått Nobelpriset för
länge sedan (han har fyllt 88 år), eller så invänder man att han skriver
kitschigt och förutsägbart.
Själv finner jag
ett helt osedvanligt stilideal, ålderdomligt och tjatigt, med metaforer av det
mer sökta slaget. Parallellt med de berättande dikterna finns korta
ordspråksliknande sekvenser som ibland lyser av sällsam skönhet: ”Min kropp
rivs sönder och blöder / mellan de ord jag har uttalat / och de ord jag
förtigit.” Som helhet liknar det en lärobok i konsten att nå utmattning.
(Också publicerad i
Jönköpings-Posten 2/3 2018)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.