Sidonie & Nathalie, Sigrid Combüchen, Norstedts

Sidonie och Nathalie flyr tillsammans över vattnet mot Öresund, men de känner inte varandra. Snarare styrs deras relation av misstänksamhet och hat. Att överleva blir mest en fråga om att till vilket pris som helst undvika att gå under, och de måste samarbeta motvilligt. De anländer till Sverige, till det obegripliga språket, de oläsliga ortnamnen, och får arbeta som tjänstefolk under nya namn.

Den historiska romanen är ofta en bra täckmantel för den författare som vill kommentera sin samtid. Så när Sigrid Combüchen i sin nya roman använder två flyktingar från andra världskriget är det inte svårt att dra paralleller till nutida flyktingar. Inte för att hon gör det lätt för läsaren med övertydliga kopplingar, utan mer för att hon har skrivit en roman som visar vilka tidlösa egenskaper som tas fram hos den flyende människan. Dessutom förstärks vår egen belägenhet med ett tidsperspektiv från 2000-talet.

Någon lättläst roman är det här inte. Combüchen har en metod som inte gärna lägger till rätta eller förtydligar, och det kräver en alert läsare. Belöningen består i att du slår följe med de två flyktingar, får ta del av den överlevnadskamp som är villkoret för den som överger sitt hemland. I Combüchens stilsäkra prosa lyfts detaljer fram för att ge kontur åt intrigen och successivt redovisa karaktärernas drivkrafter, och hon hittar ett helt unikt idiom till var och en av dem. Det här är en roman som inte bara gör ett förflutna verkligt: den tar sig också djupt in i vår tids mest akuta samhällsfrågor.

(Också publicerad i Vi 10/17)