Sidor

7 sep. 2017

Nick Cave 201-234



201 Little Janey’s Gone (2001) En B-sida till ”As I Sat Sadly By Her Side”. Den är ganska nedtonad. Under den här tiden lät Cave lite vilsen, något som också illustrerade av att han gjorde två Beatles-covers till filmen I Am Sam

202 Money And Run (2011) Cave skrev låten tillsammans med Hal Ritson åt bandet UNKLE, och låten kan höras på EP:n ”Only the Lonely”. Det är ingen typisk Nick Cave-låt, utan en ganska tröttsam utflykt i electronica, typ ”Cocks ’n’ Asses”.   

203 O’Malley’s Bar (1996) Från ”Murder Ballads”, och tycker man inte den är tillräckligt lång där (nästan femton minuter) finns den uppstyckad i fyra extra delar på samlingen ”B-Sides and Rarities”. Låten tillkom då bandet låg lite salongsberusade vid en swimming pool och ropade rimord till varandra, i en låt som spekulerar i blod och våld. Jag tänker inte säga för mycket om Caves fixering vid dessa ämnen, då detta har gjorts av andra. För mig är han i främsta hand en historieberättare, i andra hand en stor humorist, i tredje hand en förädlare av 60-talets kärlekslåtar av typen ”Something’s Gotten Hold Of My Heart”, som han gjorde en utsökt cover av på ”Kicking Against The Pricks”, som kan vara den bästa coverskiva en artist har gjort. De melodramatiska inslagen är lika nödvändiga inslag som kostymen för medlemmarna i The Bad Seeds.

204 There Is a Town (2003) Många låtar från ”Nocturama” låter ofärdiga och skissartade. På 90-talet fotades Cave av den berömda fotografen Laura Levine till något glossigt magasin. När han ombads skriva en kommentar bidrog han med ett självporträtt naken med pilar som pekade ut brister som skinny legs, scars, long neck, lank hair, snout, no chin, bags (ögonen), samt texten: ”Exploit your imperfections, they’re the only thing of interest you’ve got”.

205 Hey Little Firing Squad (2008) En B-sida till ”Midnight Man”. Musikaliskt påminner det om hobbybandet Cave bildade till filmen Lawless (The Bootleggers). Musik för de som gillar att det svänger.   

206 We Came Along This Road (2001) En av de lite för många svaga låtarna från sista hälften av den annars ganska bra skivan ”No More Shall We Part”.

207 Patripassian (1996) Från ett album av Current 93, där Cave även sjöng ”All The Pretty Little Horses”. Den här, med text av Cave, loopar renässanskompositören Carlo Gesualdos Miserere, och texten illustrerar med lite god vilja den teologiska idén om patripassianism, det vill säga att när sonen (Jesus) där på korset är det fadern (Gud) som gör det: ”Jesus is in a garden, not of delight”, säger Cave sammanbitet i denna spoken word.

208 Mojo (1998) Skrevs tillsammans med tom Friese-Green, som på 80-talet hade en karriär med bandet Talk Talk, till en film som ibland heter Soho, ibland Mojo. Låten är inte så värst bra.

209 The Farewell Song (1997) Tillsammans med Mick Harvey skrev Cave den här låten till Luciano Seguras film Going For Gold. Själva låten är titeln till trots ingen typisk Cave-låt, utan har vissa inslag av grekisk musik (Mikis Theodorakis, typ). Någon borde ringa Arja Saijonmaa.

210 Clean Hands, Dirty Hands (2005) Från westernfilmen The Proposition, som Cave också skrev manuset till. Låten lär bygga på en traditionell visa, men jag har bara lyckats höra den instrumentalt, så jag antar att det är en delvis egen komposition. En lite fin bagatell. 

211 There Is A Light (1996) En låt till en av Batman-filmerna på 90-talet. Tror det är den där Arnold Schwarzenegger spelade Mr Freeze. Låten är inte helt utan charm, men ganska oengagerad.

212 Jangling Jack (1994) En ursinnig uppgörelse med USA:s våldsfixering, med en dos modersfixering lite vid sidan av. Sången filtreras genom en dåligt fungerande mikrofon, så det låter som att han sjunger i en telefon.

213 Love Bomb (2007) En låt som inte lyfter, från Grindermans första skiva. Grinderman var ju hobbybandet Cave bildade tillsammans med tre andra Bad Seeds-medlemmar strax innan han fyllde 50. Sångaren nämner att han lyssnat på radioprogrammet ”Woman’s Hour”, och det gör även protagonisten i den roman Cave skrev ett par år senare, Bunny Munros död. Den finns översatt till svenska, däremot inte debuten And The Ass Saw The Angel från 1989, trots att den är ungefär dubbelt så bra. 

214 Second Journey (2017) Från filmmusiken till thrillern Wind River, som hade premiär i augusti i år. Cave (prat)sjunger med ungefär samma sordin på stämman som på "Girl In Amber" från senaste skivan med The Bad Seeds, på en väldigt kort men suggestiv låt. 

215 Wings Off Flies (1984) Nihilistisk och oengagerad blues, med vaga psykopatvarningar i texten: ”Listen, I plead guilty to misanthropy / So hang me! I’d appreciate it!”

216 Fire Boy (2010) Blev extraspår på Grindermans andra skiva, och det är en ganska bagatellartad liten låt.

217 I’ve Got Another Woman Now (1997) Bandet leker lite lojt under inspelningen av Boatman’s Call. Låter definitivt inte som någon av låtarna som hamnade på skivan. Den är 9 minuter lång och är väl inte riktigt jättefokuserad.

218 Fleeting Love (2008) En B-sida till ”More News From Nowhere”. Jag får inget riktigt grepp om den, och jag tror inte bara det har med dess titel att göra.  

219 Gun Thing (2005) Också från filmen The Proposition, en lite väl stillastående låt.

220 That’s What Jazz Is To Me (1994) Till singeln ”Red Right Hand” gjorde bandet två utflippade improvisationer. Den här är marginellt bättre än den andra.

221 The Six Strings That Drew Blood (1984) En B-sida från ”Tupelo”, och fanns inspelad redan med Birthday Party, i en rätt annorlunda men inte mycket bättre version. Cave skrev den tillsammans med Rowland S. Howard, som har skrivit många mycket bättre låtar.

222 She Passed By My Window (2003) En ganska menlös låt på rutin, från ”Nocturama”. Dock är Warren Ellis fiolspel fläckfritt, vad det nu är värt.

223 Little Ghost Song (2003) I studion mixades två låtar från ”Nocturama” samman av misstag, och så föddes denna spöklika tredje låt. Fast att den fungerar beror väl mest på att de två ursprungliga låtarna låter för lika i original.

224 What I Know (2010) Från Grindermans andra skiva. Tyvärr en ganska intetsägande melodi.

225 Cocks ’n’ Asses (1990) Låter inte alls som generisk Bad Seeds, utan påminne om techno. Cave skrev låten tillsammans med Victor Van Vugt som B-sida till ”The Weeping Song”.

226 First Journey (2017) Det i skrivande stund allra senaste Cave gjort är filmmusiken till Wind River, som mestadels är instrumental, men innehåller också denna bagatell, där Cave pratsjunger en dagbokssida från filmkaraktären Natalie. Så förmodligen är inte ens texten hans egna, men musiken har han som vanligt skrivit tillsammans med Warren Ellis.

227 Girl At The Bottom of My Glass (1988) En svag B-sida till ”Deanna”, uselt producerad och framförd som om The Bad Seeds inte kunde bry sig mindre om hur det låter – speciellt gitarrspelet är slarvigt. När jag var barn levde jag för talesätt (har jag berättat om min olyckliga barndom …?), och jag gillade främst ”han spottar inte i glaset”. Jag lärde mig också att man kan skåda för djupt i flaskan – här skådar sångaren för djupt i glaset, och det är givetvis en tjej han ser där, och kan man tänka sig, ”glass” rimmar ju på …, etc.

228 Song For Frank (2008) Grinderman gjorde två låtar till Wim Wenders film ”Shooting for Palermo”. Här pratar Cave om någon som heter Frank, tydligen.

229 Crow Jane (1996) Sämsta låten från ”Murder Ballads”. Ingen riktigt melodi att tala om. Ursprungligen var det en dikt från boken King Ink som utkom på 80-talet, och den hade nog kunnat stanna där.

230 Scum (1986) Att ta hämnd på journalister fungerar sällan bra: Morrisseys sämsta låt heter ”Journalists Who Lie”, och det här är en jobbig tirad mot de hatobjekt Cave hade på 80-talet (Mat Snow från NME främst). Låten såldes i begynnelsen på konserter, och fanns sedan bara som extraspår på CD-utgåvan av ”Your Funeral, My Trial”. Märkligt nog kom den också med på den "Best of"-samling som kom ut tidigare i år, "Lovely Creatures".   

231 Finishing Jubilee Street (2013) Är precis som titeln säger, en fotnot till ”Jubilee Street” från skivan ”Push The Sky Away”. En ganska obefintligt melodi, en olustig dröm. Möjlig inspiration är den dikt Malcolm Lowry skrev efter sin berömda roman Under vulkanen, "After Publication of Under the Volcano", där han beklagar sig över framgången och att det hade varit bättre att fortsätta vara ett misslyckande.

232 B-Side (1994) En 19 minuter lång B-sida [sic] till ”Loverman”, med olika fragment av låtar, typ hälften versioner av egna låtar och hälften sånt som inte fått plats någon annanstans: ”Sugar Coated Place Called Love”, ”Kiss Me In The Morning”, ”A Side B Side C Side”, ”Take The ’O’ Out Of Country”, ”Sex Appeal”, ”Blow That Babe Away”, ”DadalaDaladaladawn”, ”Man Of Steel”, ”It’s A Crazy World”, ”Sweet Maria”, ”Vanilla Essence”.

233 Where The Action Is (1994) Bara improvisation, som lojt följer melodin från ”Red Right Hand”, som detta var en B-sida till. Låten hamnade förklarligt nog under radarn när Cave ställde samman en samling ”B-Sides and Rarities” 2005.

234 Rock of Gibraltar (2003) Den sämsta låten från sämsta skivan, ”Nocturama”. Att den släpptes som singel är rätt svårbegripligt. Låten går mest ut på att sångaren kallar sig stark som klippan vid Gibraltar, och försöker hitta nödrim som ”falter”, ”altar”, och i den sämsta raden han skrivit: ”I took you on a trip to Malta”. Nå, även solen har sina fläckar – eller, som Goethe sa: ”Endast solen har rätt till sina fläckar.” Att den här låten kommer sist är också en markering mot "Nocturama" som den överlägset sämsta skivan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.