Nick Cave 121-140

121 Black Hair (1997) En vackert orkestrerad låt från ”The Boatman’s Call”. Låter om möjligt ännu bättre i den version som finns på ”B-Sides and Rarities”, där den kallas ”Band Version”.  

122 John Finn’s Wife (1992) En skröna klart influerad av latinamerikansk machismo (Cave bodde i Brasilien när han skrev låten), från ”Henry’s Dream”. Lite för många verser.

123 Moonland (2008) En av många månsånger från ”Dig, Lazarus, Dig!!!”

124 Little Empty Boat (1997) Ännu en av Caves impotens-låtar. Han försöker motstå frestelser, eftersom hans båt är tom (”It don’t row!”), men ”That grave you’ve dug between your Legs / Is hard to resist” säger han också, och lägger sig i en gammal tradition av dödserotik.

125 The Ballad of Robert Moore and Betty Coltrane (1996) En B-sida till Murder Ballad-skivan, och passar bra där. Ett bra exempel på en låt som inte kunde skrivas av någon annan än Nick Cave (fast det gäller väl rätt många av låtarna på den här listan), det vill säga hur han kombinerar ett välkänt komp med något helt nytt. Så är det med många av de här låtarna, att de utgår från traditionellt stoff, är hårt förankrat i blues- och rockhistorien, men att musiken alltid söker nya ingångar.

126 When My Baby Comes (2010) ”Thank God we don't get all our hurts at once /
That would be a really really bad thing”. Från andra Grinderman-skivan, och berättar ovanligt nog från en kvinnas perspektiv. Ja, eller tjej då: hon våldtas när hon är femton, blir gravid, och babyn är väl både spädbarnet och älsklingen. Melodin rör sig lite försiktigt tills den släpper allt efter lite drygt tre minuter (då är det nästan fyra minuter kvar).  

127 Anthrocene (2016) En av de fragmentariska låtarna från ”Skeleton Tree”. Ok, hela skivan är fragmentarisk, men även om det känns som att det kunde gå att göra mer på den här låten är den fängslande i sig. Är titeln en missuppfattning av begreppet anthropocene (antropocen på svenska), som avser den tidsålder då mänskligheten avsatt spår på planeten? 1992 använde vetenskapsjournalisten Andrew Revkin just begreppet "anthrocene" i en bok om global uppvärmning, långt innan "the anthropocene" hade fått fäste. Revkin är förresten också bluesmusiker, men nu känns det som att jag håller på att avvika från ämnet.

128 Hold On to Yourself (2008) En rätt vacker låt från ”Dig, Lazarus, Dig!!!”

129 Mickey Mouse and the Goodbye Man (2010) Första låten på Grindermans andra skiva är en nonsenstext om en brorsa (Cave har en syster i verkligheten), om Musse Pigg och polisen.

130 The Hammer Song (1990) Från ”The Good Son”. En hotfull melodi, som kanske lovar mer än den håller.

131 Swing Low (2003) En vacker melodi som försöker kompensera för en lite ointresserad text. En av B-sidorna till någon av singlarna från den ointressanta ”Nocturama”-skivan, och det är väl lite betecknande att den utklassar flera av låtarna som platsade på skivan. Speciellt gillar jag hur refrängen tar över hela låten när den tar sig in efter nästan två minuter.  

132 Loverman (1994) En tjatig men också fyndig låt där sångaren bokstaverar sig genom låttiteln för att bedyra sin kärlek: ”V is for VIRTUE so I ain’t gonna hurt you / E is for EVEN if you want me to”. Metallica och Martin Gore har också spelat in den, utan att tillföra något. Caves kärlekssyn har en del gemensamt med det medeltida tyska fokeposet Nibelungenlied: ”Liebe und Leiden kommen immere zusammen”.

133 Electric Alice (2007) En av de mildare låtarna på Grindermans första skiva. Fascinerande.

134 The Garden Duet (1997) Spelades in för ”Boatman’s Call”, men passade inte in, men finns på någon bootleg, och låter som embryot till en fantastisk låt, men passar förstås inte in i ljudbilden på det som skulle bli den enhetliga skivan.

135 (I’ll Love You) Till The End of the World (1993) ”In this town of men with big mouths and no guts”. Gjordes till Wim Wenders film med samma namn. U2 gjorde en låt med typ samma namn, som blev mer populär. I Caves låt finns en ganska våldsam historia, med apokalyptiska över – och undertoner. Verserna är pratiga, refrängen hör till de flottaste och tjusigaste man kan önska sig.  

136 There Is A Kingdom” (1997) Från ”The Boatman’s Call”. Som en av få popartister citerar Cave Immanuel Kant (”Den stjärnbeströdda himlen ovanför oss, och moralen inom oss”). Ett för skivan sällsynt aktivt Bad Seeds förgyller en lite vek låt. 

137 Wonderful Life (2003) Första låten på ”Nocturama”. Första gången jag hörde skivan gick jag runt Munksjön och grät för att omslaget var vitt, för att han hade klippt sig så att han såg ut som en legogubbe, men mest för att skivan var så dålig, men den börjar rätt lovande, om än på ett trevande sätt. Jag hörde fel på refrängen också, och trodde att han sjöng ”It’s a wonderful wonderful lie …” Ej att förväxla med duetten "What A Wonderful Life" som han gjorde tillsammans med Shane MacGowan 1992 (det lär vara en cover). 

138 (I Don’t Need You To) Set Me Free (2007) En enkel låt av Grinderman. Ok, alla deras låtar på första skivan är enkla. Men den här har en charmigare melodi, och lyckas vara både hård och ömsint. Jag gillar också den påtagliga bandkänslan, speciellt på slutet när sångaren säger ”Come on, Grinderman!”

139 Grief Came Riding (2001) En outgiven låt från ”No More Shall We Part”. En långsam ballad, som lyfts av systrarna McGarrigles stämmor i kören. En post-bröllopsblues, med lite olycksbådande självmordsidéer: ”I started thinkin' about London / And nothing good ever came from this town / And if the Thames weren't so filthy / I would jump in the river and drown”. Annars är det orättvist att kalla Cave självmordskandidat, då han ger sin förtvivlan en självironisk eller absurd tvist. Redan i bandet The Boys Next Door inleddes en av låtarna med ett kaxigt statement: ”I’ve been contemplating suicide / But it doesn’t really suit my style” (låten skrevs av Rowland S. Howard).

140 Brother My Cup Is Empty (1992) En rolig låt från "Henry's Dream", där sångaren tigger sprit, inte utan självironi: "Please, sir, make it whisky / I have no head for wine".