Kropparnas själavandring och Tecken som föregår jordens undergång, Yuri Herrera, översättning Maria Cederroth, Nilsson förlag

Med två dystra realistiska romaner introduceras Yuri Herrera på svenska. Hans knivskarpa personporträtt och nedtonade språk ger oss inblickar i oförglömliga människoöden.   

Med olycksbådande utformning görs den mexikanska författaren Yuri Herrera äntligen tillgänglig på svenska. Både omslagen och titlarna indikerar undergångsstämning: Tecken som föregår jordens undergång och Kropparnas själavandring. I synnerhet den förstnämnda, som utkom 2009, har hyllats och prisbelönats.  

Det är två nätta och behändiga romaner. Båda utspelar sig i ett samtida Mexiko präglat av korruption och våld, där människans värde inte direkt vägs på guldvåg, utan mer mäts mellan tummen och pekfingret. Döden är ond och bråd.  

Yuri Herrera är en författare som tar oss rätt in i Mexikos mörka hjärta, höll jag på att säga. I Kropparnas själavandring kan huvudpersonen liknas vid litterära föregångare som tidigare tagit steget ned i dödsriket: Orfeus, Odysseus, Dante – och varför inte Marlow i Conrads oerhört symbolrika roman Mörkrets hjärta? 

Här heter han Budbäraren, och är en expert på att medla i de våldsamma konflikter som uppstår, inte minst mellan klanerna Castro och Fonesca. Nu har fejden skördat varsitt offer, och Budbäraren får i uppdrag att städa undan liken. Övriga karaktärer är Delfinen, Trippelblondinen, Den oregerliga, Dockan, Skitstöveln, Njandertalaren, och så vidare.

Det är en ond saga där kärleken och våldet gjort sig beroende av varandra. Som två poler rör de sig in i och ut ur varandra obevekligt och utifrån en nödvändighet som ger Herreras berättelse en puls och febrighet som bidrar till den hotfulla atmosfären.

Herrera skriver inte för att imitera hårdkokta förebilder som Chandler, Hemingway, Duras. Hans stil är nedtonad, rakt på sak. Man kunde tala om realismens återkomst, i en berättarteknik mindre sysselsatt med att imponera med snillrika formuleringar och mer inriktat mot att ge läsaren tillträde till en ohygglig värld. Du kan lita på att det är autentiskt, att du kommer att häpna inför rysligheterna.

I Tecken som föregår jordens undergång är stämningen lika dyster, men utgången mindre dödlig. Makina har skinn på näsan, det slags försvar en ung kvinna måste ha för att överleva i Mexikos machokultur. Hon får i uppdrag att resa över gränsen till USA för att bland annat leverera ett brev till sin bror.    

Med tanke på hur spänt det har blivit i gränsområdet nu har denna roman fått förnyad aktualitet. Makinas resa visar att de ouppklarade konflikterna svårligen låter sig lösas. I centrum för romanen om henne står människosynen – de cyniska beräkningarna och jakten på omedelbar framgång tvingar fram försvarsmekanismer av drastiskt slag.

Förvänta dig inga mysiga turistvyer. Herrera visar övertygande hur miljön formar människorna, med starka och kvardröjande personskildringar. Makina och Budbäraren framstår då som genuina människor, med mänskliga styrkor och svagheter. Det rör sig om en sällsynt levandegörande gestaltning.

Båda böckerna har översatts av Maria Cederroth, och förlaget har den goda smaken att ange översättarens namn på omslaget. Se och lär, övriga förlag, för översättarna hör till litteraturens mest osjungna hjältar. Cederroth har hittat ett lämpligt svenskt idiom som får språket att förbli platt, med en saklighet som ligger rätt långt ifrån rådande estetiska ideal. Det är rastlöst skrivet, med en tonträff som ökar intrycket av närvaro i en faktisk värld.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 27/3 2017)