Nederländska
Dola de Jong skrev om sina erfarenheter som flykting från nazisternas terror.
Hennes roman är ett starkt realistiskt vittnesmål från en svunnen tid, med hög
relevans för vår egen.
Egentligen
tycker jag inte om när en författares erfarenheter lyfts fram när man
diskuterar litteratur. Hens upplevelser borde inte diktera villkoren för hur vi
läsare ska uppfatta de insikter som förmedlas i en roman. Sanningens argument
borde lyda under fiktionens veto.
Egentligen
tycker jag inte heller om när äldre litteratur automatiskt föreslås kunna
utgöra kommentar till samtida fenomen. Till exempel, den nu aktuella
flyktingkrisen, speglad i en roman om andra världskrigets folkvandringar.
Att läsa Dola
Dola de Jongs roman Åkern är världen
sätter dock mina dubier ur spel. Den utkom 1946, och översätts först nu till
svenska (av den sedvanligt pålitlige Per Holmer). Författaren hade själv under
andra världskriget utfört den flykt från Nederländerna till Tanger, Marocko,
som imiteras av karaktären Lies. Med sig har hon maken Aart och den lilla sonen
Dolfje. Samt sex flyktingbarn.
Du är
förlåten om du avviker från recensionen och börjar googla författarens namn. I
korthet: efter att ha gett ut denna debut skrev hon mestadels thrillers, men
även så tidigt som på 50-talet en roman om lesbisk kärlek under andra
världskriget. Då var hon amerikansk medborgare, efter att ha lämnat Europa i
tid för att överleva nazisterna.
Dock är du
inte förlåten om du undanhåller dig från att läsa de Jongs roman. Det här är en
fängslande berättelse om flyktens villkor, om vad flykten gör med oss
människor.
Paret Aart
och Lies fungerar som förmedlare av denna flykt. Aart hamnar i fängelse. Han är
på det hela taget inte skickad att klara sig särskilt väl i den nya miljön.
Hans försök att utvinna något ur jorden blir misslyckade. Därav den bibliska
titeln, som syftar till en passage ur Matteusevangeliet, med Jesus liknelse om
barnen som den goda säden.
När Aart
sitter i fängelset träder några av de andra flyktingarna fram. Främst
tonårspojken Hans, och den något yngre Maria. De har ett valhänt förhållande,
även om Hans smyger iväg på nätterna för att träffa den mer erotiskt förslagna
Marga.
Hettan,
smutsen, fattigdomen, hungern och eländet plågar dem. Men också minnena från
tiden i Europa, som de tvingades lämna så brådstörtat. Givetvis går det inte
att läsa om denna påtvingade flykt utan att hitta parallellerna till nutiden.
Givetvis är flykten sällan människans privilegium, utan snarare människans
sista utväg.
Minnena
träder fram också genom Hans tid i Hitlerjugend. Annars blir världskriget inte
mer än en dov kuliss till den mödosamma tillvaron i Marocko. En kuliss som är
tillräckligt hotande för oss med facit i hand.
Dola de Jongs
tidigare förbisedda roman är en stark upplevelse att läsa nu när världen återigen
befinner sig i sådant utsatt läge. Det är en genuint realistisk roman, med ett
språk och en tematik som kan föra tanken till John Steinbecks samtida romaner.
Det är en ytterst välkommen bekantskap.
(Också
publicerad i Jönköpings-Posten 28/2 2017)