Sydkoreanska författaren Han Kang framstår som en
av de mest fascinerande författarna i världen just nu. Hennes nya roman om en
familjs sönderfall är häpnadsväckande bra.
På nutida klickspråk skulle den här boken lanseras
så här: hon blir vegetarian – du anar inte vad som händer sedan! Yeong-hue heter
kvinnan som blir vegetarian. Än sen, säger du, sådana beslut fattas väl dagligen.
Förvisso, men den här gången blir fortsättningen något helt annat än vad du
förväntade dig.
Han Kangs förra bok på svenska, Levande och döda, kom i höstas, och jag
tyckte den var en av årets allra bästa. Jag kan nog utan tvekan säga att Vegetarianen är några klasser bättre. Den
gör så radikala saker med romanformen att det bara kan kallas
häpnadsväckande.
Romanen har tre delar, berättade av var sin person
som har en relation till den olyckliga kvinnan. Först maken, en rationell
medelmåtta, och sedan svågern, en knasig konstnär, och sist systern, gift med
konstnären. Yeong-hue själv kommer bara till tals i några enstaka repliker,
samt några kursiverade partier i första delen.
Det som händer med henne är svårt att återge utan
varningar för spoilers. Men kort sagt: hon genomgår en personlighetsförvandling
när hon slutar äta kött. För det här är en roman om förvandling, men också om
åtrå, om sexualitet, om vansinne – och om våld.
Det är en roman också om sönderfall, i första hand
en familjs sönderfall. Relationen mellan Yeong-hue och maken är instabil, och så
följer ytterligare relationer som ödeläggs. Hela hennes familj bryts itu av
hennes beslut att bli vegetarian.
Han Kangs roman har jämförts med Kafka – inte
enbart för likheter med novellen ”Förvandingen”, utan även ”En svältkonstnär”.
Och det är något likartat över den absurda premissen i Han Kangs besynnerliga
roman. Kafka behärskade ju med suveränitet skräckgenren, och nog finns det även
här en skräckartad stämning.
En bra bok tar risker och utmanar våra etablerade
sätt att se på världen. Kafka gjorde absolut det – Han Kang likaså, med hjälp
av en helt oförskräckt inställning till sitt material. Hon närmar sig det
osannolika, tankar som man inte vågar tänka.
Vad hon har skrivit för slags roman är inte helt
lätt att utröna. Man kan nog läsa den som en satir, och till den som efter att
ha läst den här boken fortfarande vill bli vegetarian säger jag bara: ”Lycka
till!” Mer och mer antar den formen av gåtfull psykologisk studie. Vad är en
människa egentligen? När upphör hon att vara människa?
Knepet är att Han Kang använder en avancerad
berättarteknik utan att det blir krystat. Hon skildrar en gränsöverskridande
erfarenhet, och gör det med bevarad gåtfullhet, men det är inte ofullständigt
eller frustrerande.
Mitt nyårslöfte var att jag inte skulle använda
värdeladdade ord som ”briljant” i recensioner. Förlåt, men nu bryter jag det,
bara för att jag ställs inför något som är så sensationellt: det här är en helt
briljant roman. Om jag får läsa något bättre i år skulle jag bli oerhört
överraskad.
(Också publicerad i Jönköpings-Posten 19/1 2017)
Man blir ju ändå överraskad över att ett så stort förlag som Natur & Kultur väljer att översätta via Engelska! Finns det verkligen så få översättare som kan översätta från Koreanska? Jag ser att Bonniers och Tranan valt att använda två översättare när de har översatt Koreansk litteratur (Anders Karlsson och Park Ok-Kyoung)
SvaraRadera