En sommar med Baudelaire, Antoine Compagnon, Atlantis

Antoine Compagnon har låtit sig smittas av det gränslösa och farliga hos Charles Baudelaire, och presenterar ett relativt utförligt porträtt av den demoniske poeten. Trots att det sker i 33 korta kapitel är förenklingar i stort sett frånvarande. Här växlas kategoriska utsagor med nyanserade hugskott. Vi får en bild av Baudelaire som pessimismens men också klarspråkets poet, och det här är också en bok skriven i klarspråkets anda. Är du orolig över dina förkunskaper har du god hjälp av de flitigt förekommande citaten. 

Det har blivit en rapp bok – underhållande och intelligent. Den varken reproducerar eller bevarar en färdig bild av Baudelaire, utan lyckas uttrycka nya saker och utmana vår uppfattning om honom. Compagnon betonar negationerna och den dragning mot onyttan som Baudelaire vårdade. En excentriker som ter sig allt mer betydelsefull som uttydare av också vår tid – om inte annat skvallrar de otaliga nyöversättningarna som kommit på 00-talet om detta. Här finns nu en synnerligen lämplig följeslagare till dessa böcker.  

(Också publicerad i Vi 7/2016)