När
jag var yngre var jag ett stort fan av Stephen King. Jag fick en lista
publicerad i Aftonbladets nöjesbilaga med mina 25 favoritböcker av King, och
jag läste givetvis alla intervjuer som gjordes med honom, men det enda jag
minns av dem nu är att han brukade berätta att han ofta fick frågan om han
skriver naken.
Nej,
det här är inte ett sätt av mig att berätta att jag brukar skriva naken: jag är
en anständig person. Så pryd att jag blundar när jag duschar. Nu har jag ändå läst
Carl-Michael Edenborgs nya bok Över
gränsen och andra erotiska noveller (XSTORY/Lind & Co). Naken? Nnn … ja
… njä … men av en viss anledning skriver jag den här texten naken, eller, ja,
delvis naken.
Skillnaden
mellan pornografi och erotik kan säkert någon (annan) utreda bättre än jag, men
Edenborg väljer att berätta i sitt efterord att han inledde sin bana som
författare genom att skriva anonyma porrnoveller till det som då hette
herrtidningar. Är då det här erotik – den förfinade pornografin? Kanske.
Vi
känner till den icke-anonyme Edenborg som Vertigos förläggare, men också som
författare till två svindlande bra romaner – Mitt grymma öde och Alkemistens dotter, samt en och annan pseudonym i Vertigos uppställning (i den här
boken finns en redigerad Gunnar Blå-novell med, till exempel). Här finns också
ett extra kapitel till just Alkemistens
dotter, som skildrar Andreas och Rebis sexuella äventyr. Alltså skriver han
fan fiction till sig själv. Först undrar jag om det är en anakronism när Rebis
föreställer sig vara Andreas glass, men det är säkert historiskt belagt –
dessutom blir det en lustig antydan om vaniljsex, något som präglar stora delar
av innehållet i dessa noveller. (Varför heter det vaniljsex? Är det, liksom så
mycket annat, Norman Mailers fel? När han 1973 skrev sin bok om Marilyn Monroe,
och visade att hennes sexuella dragningskraft bestod i att hon implicit skänkte
män löftet att medan det var riskabelt och krävande att ha sex med sina flickvänner
skulle det tillsammans med henne vara lika ofarligt som att äta glass.)
Edenborg
tar med sig sin munterhet i dessa tretton noveller. Risken är väl att det
roliga tar över – dock hintar några av novellerna mot det otäcka, och vi hittar
till och med en mörk figur i ett hörn, något monstruöst som verkar ha huserat
där sedan Lovecraft skrev sina lugubra alster. Ett ont varsel finns inplanterat
lite här och där, med en gnutta ångest, och det är nog en nödvändig ingrediens,
då det annars hotar att bli väl mycket gullig klädfetischism, med väl många
knästrumpor och andra attiraljer som ska röjas undan. Inte heller blir det
mycket till variation, då liknelser upprepas, och kanske överanvänds bilden av
kattungens lapande tungspets mot – ja, ni fattar.
Ändå:
det är fantasin som får sista ordet, och novellerna visar tydligt fantasins
viktiga funktion, både för litteraturen och för den tematik som gestaltas i
just dessa noveller. Genren i sig bygger annars på upprepningen, och förloppet
är det väntade, liksom längden på en genomsnittlig sexnovell (ca tio sidor).
Mest rolig är väl den om fotbollslaget som får besök av en kvinna med digert
uppsåt: rolig för att den tar ut svängarna både mot det fantastiska och det
realistiska. Lagets repliker är exakt avlyssnade, men kvinnans plan är helt
uppåt omklädningsrumsväggarna. Ett möte mellan gladporren och skräckporren,
helt enkelt.
Ska
man försöka hitta något gemensamt tema blir det transcendensen, där erotiken
används som metod för att lyfta individen mot en höjd som måste betecknas som
salighet. Och det krävdes i det icke så skarpslipade landet Sverige den
frommaste av personer – Emilia Fogelklou – för att upptäcka kopplingen mellan
Georges Bataille och religionen, att de är ute i samma ärende. Ett ärende som
Edenborg skriver vidare på, i en tradition som går att upptäcka för den som …
ja, inte bara läste Stephen King i sin ungdom, måhända.
Man
föreställer sig att Edenborg inlett sitt arbete med att göra en tankekarta som
inkluderar allt, och nog finns här en provkarta på det mesta en kan önska sig,
och något utöver det (som incest): ”Det finns inga regler. Det finns bara kaos
och meningslöshet”, som systern säger till sin bror innan de – ja, ni fattar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.