Ma, Ida Börjel

Med sin nya diktbok tar Ida Börjel alfabetet till hjälp för att kommentera samtiden i lyrisk form. Det är vackert och humoristiskt utfört, ett språkligt upptåg som sammanfattar världen och gör den en aning mer begriplig.

Ida Börjel är en påhittig poet med gehör för samtidens kryptiska utsagor, som hon filtrerar och gör begripliga. Kring mitten av 00-talet gav hon ut tre böcker som väckte stor uppmärksamhet, och genererade lika många priser som läsare. Jag minns när hon för tio år sedan på poesifestivalen i Nässjö läste ur sin debutsamling, hur hon införde en uppfriskande humor i det svenska poesiklimatet.

Ma är hennes första bok på fem år, och mina förväntningar är nästan löjligt uppskruvade. Att däremot förklara vad det är för slags bok hon har skrivit kan jag bara gå bet på. Jag nöjer mig med att säga att det är en fantastisk bok: lika egensinnig som den är uppiggande, inspirerande och tankeväckande.

Som vanligt kommenterar hon det politiska skeendet, tar temperaturen på tillståndet i samhället. Hon gör det med hjälp av i första hand alfabetet: hela boken är indelad i tjugonio avdelningar alfabetiskt uppställda från A till Ö.

Så, varför titeln Ma? Först associerar jag till Willy Kyrklunds bok Mästaren Ma, men det finns nog större anledning att se det som ett tilltal till den danska poeten Inger Christensen, och i synnerhet hennes förträffliga bok Alfabet. ”Ma som i mamma”, som det står i en av Börjels dikter. För Christensen är den stora modern i skandinavisk poesi. Den stora förebilden, eller som det här heter: ”en mor fanns, en mors eko”.

Det här är en svindlande bok på många plan. Börjel är en ytterst språkkänslig poet, som skriver vackert, med en omedelbar humor, i ingivelsens ögonblick. Framför allt tar hon in omvärlden, låter den bli delaktig i det hon skriver om. Till bokens märkliga egenskaper hör bland annat att den endast har text på varannan sida, högersidan, med högerställd marginal. Liksom att sidorna doppats i något som är svart som silver.

Börjel ger sina dikter struktur, hittar de tidigare oupptäckta mönstren. Rytmen åstadkoms med hjälp av upprepningar, variation, och några häpnadsväckande allitterationer, tack vare den alfabetiska principen. Till varje bokstav hör några glosor som inleds med den aktuella bokstaven – inte lika extremt som i Alf Henrikssons legendariska Alfabetets användning anar aporna aldrig, eller ens lika frekvent som i Christensens Alfabet: ”digtene findes; digtene, dagene, døden”.

Att läsa Ida Börjel innebär därför ett sinnligt äventyr, där hon påminner om alfabetets betydelse för språket. Hon ger emfas åt enskilda ord, lägger tyngd åt väsentliga inslag som du säkerligen känner igen.

Här finns referenser och förmodligen dolda citat. Du behöver inte känna dig dum om du inte känner igen esoteriska begrepp. Viktigare är att Börjel skriver nyskapande litteratur, en slags dokupoesi som inte bara bevarar vår mytomspunnet flyktiga tillvaro. Hon visar vad som håller på att hända, och förklarar och varnar.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 10/1 2014)