Om Rihanna och Cultural Studies

Självporträtt är temat för tidskriften Hjärnstorms nummer 114. Där skriver Lisa Modée om Barbiesamhället – om vurmen för skönhetsoperationer, om dess ursprung och dess nutid. Numret har också en fin intervju med fotokonstnären Anna von Hausswolff, en väldigt rörande text av Conny Bergqvist, om livet utanför allt som vi kallar för normalt. Och Lidija Praizović har som vanligt skrivit en text som väcker uppmärksamhet: den här gången om Rihannas sexualitet, och att det (som vanligt) handlar om att kvinnor inte tillåts ha någon sådan, och att det avsteg Rihanna har gjort från det konventionella har stämplat henne som korkat våp och offer för den misshandlande Chris Brown, medan det masochistiska finns som en tydlig markering i både sångtexter och i den persona artisten Rihanna visar upp bland annat på instagram. Allt detta tydligt redovisat av Praizović, även om jag befarar att det inte är helt rättvisande att hon i sången ”Birthday Cake” låter ”födelsedagstårtan [vara] lika med kvinnans fitta”, när ordet på engelsk slang snarare handlar om en helt annan kroppsdel, om baken.

 Foto Terry Richardson

Ämnet Cultural Studies har väl inte riktigt slagit igenom på svenska universitet: lika bra det, tycker nog många. Men nog kunde det finnas spännande fält att avtäcka för den som vågade sig in, och man behöver nog inte ta omvägen över Rihanna, utan låta några svenska populärkulturella fenomen bli föremål för inträngande studier. Varför inte börja med fenomenet schlagerfestivalen?