Ett tack till alla översättare

Det har sagts många gånger, och jag har själv varit ansvarig vid många av dessa tillfällen – det vill säga, att vi ska vara tacksamma att svenskan är ett så litet språk, för det innebär att vi gjorts beroende av att läsa litteratur i översättning. Det berikar vår kultur att få vidare perspektiv, att ta del av människoöden som inte hela tiden bekräftar vår egen världsbild.

2012 var ett unikt år för översatt engelsk poesi, med Yeats två gånger om, Plath, Donne, Dickinson, Milton – och Poe, icke att förglömma, med sin udda Eureka. Dessa sex storheter är också några av mina största favoriter bland de engelskspråkiga. Men också danska poeter som Pia Juul, Martin Glaz Serup, Søren Ulrik Thomsen, Morten Søndergaard och Eske K. Mathiesen fullbordar ett gott skandinaviskt samarbete, som också inkluderar den norske Steinar Opstad. Från tyskt håll har jag läst tre poeter: Friedrike Mayröcker, Anja Utler och Monika Rinck.

Givetvis har jag tack vare översättare kunnat ta del av romaner på många språk. Inte bara nobelpristagare som kinesiskans Mo Yan, tyskans Herta Müller och ungerskans Imre Kértesz, utan även ytterligare tyska författare som Walter Serner, Heinrich von Kleist, Ricarda Junge, och rentav Goethe och Kafka.

Årets mest omtalade översättningar har nog varit nya versioner av James Joyces och Gustave Flauberts mest kända verk, Ulysses och Madame Bovary, där jag hade mer nöje av Flaubert, fast jag skulle så klart inte vilja undvara (någon) Joyce. Även om dessa båda är utgivna av Bonniers får man till största delen eller nästan uteslutande förlita sig på mindre förlag för att läsa översatt litteratur. Andra franska böcker har jag läst av Marguerite Duras, Louis-Ferdinand Céline, Nathalie Sarraute, Virginie Despentes, och tack vare sekwas försorg Michèle Lesbre, Sophie Divry, David Foenkinos, Delphine de Vigan, Tatiana de Rosnay, Laurence Cossé, Claire Castillon, Lina Ben Mhenni – samt Lydia Davis, novellförfattaren som äntligen finns på svenska, även om hon skriver på engelska.

Liksom Janet Frame, som i år utkom med fyra böcker på svenska, Elif Bautman med en fin bok om rysk litteratur, Veronica Roth med en lite väl Hunger Games-liknande framtidsdystopi, E.L. James med sina femtio nyanser, Colm Toíbín med en utsökt liten novella, Liza Klaussman med en storartad minnesroman, Jennifer Egan med en djupt originell levnadshistoria förklädd som roman, Bret Easton Ellis med en lam upföljare till debuten, Don DeLillo (x 2), Leonora Carrington, Alan Bennett, Muriel Spark, Iain Banks. Allt har inte varit riktigt lika bra, men nästan allt har varit berikande, minnesvärda erfarenheter. Då har jag inte heller nämnt Alan Hollinghurst och Jeffrey Eugenides, vars två senaste romaner i år utgetts på svenska, då jag läste dem på engelska förra året.

Från sydamerikanskt håll, brasilianska Clarice Lispector med två fantastiska böcker, argentinaren Julio Cortázar, chilenskan Maria Luisa Bombal. Från Italien Cesare Pavese och Silvia Avallone. Från turkiskan Mehmet Murat Somer, från arabiskan Azita Ghahreman, från persiskan Sohrab Rahimi.

Samt, exotiskt nog, från danskan Jakob Ejersbo och Bjørn Rasmussen, två väldigt omtumlande böcker, Liberty och Huden är det elastiska hölje som omsluter kroppen. Tyvärr inget från norskan, och det räknas förstås inte att jag i år läst Knausgård och Opstad i original.

Slutligen har jag läst fackböcker, troligen mer översatta än svenskskrivna. Om musik har jag läst Mick O'Shea och Mitch Winehouse om Amy Winehouse – två ganska dåliga böcker – liksom Marianne Faithfulls andra memoarer och Neil Strauss monumentalt ojämna samling, Caitlin Moran om att vara kvinna, Maryanne Wolf om läsning, Simon Garfield om typsnitt, Rebecca Solnit om att gå vilse (en av årets bästa böcker), Virginia Woolfs Ett eget rum i nyöversättning.

Från tyskan Martin Heideggers språkbok, Thomas Bernhards prisbok, Durs Grünbeins dykarbok. Från franskan Simone de Beauvoir och Gilles Deleuze & Félix Guattari. Samt den enda ryska bok jag har läst i år, Nadezjda Tolokonnikovas slutplädering från Pussy Riot-rättegången.

Allt detta tack vare översättare, och förlag som tycker att det är viktigare med långsiktigare vinster. Givetvis har jag läst en del svenska böcker också, men finge jag välja skulle jag lätt fördra att det ströps en del på den utgivningen, om det innebar att fler böcker översattes. Det talas ofta om att det nästan uteslutande är från engelskan som det översätts, något som jag hoppas delvis har motbevisat här.