En sak som jag har
ägnat sommaren åt är att lyssna på ett antal Morrissey-konserter,
som kan laddas ned på den här hemsidan. Om jag berättade hur många
konserter jag har lyssnat på skulle du förmodligen dra slutsatser
om min mentala hälsa.
Det finns – kanske
– någon slags mening i att lyssna till oändligt många versioner
av ”Meat is Muder”, den gamla Smiths-låten han gärna spelar,
kanske lite för ofta för min smak – får jag höra den en gång
till storknar jag nog. Det roliga är snarare att leta efter låtar
som han spelar mer sällan – som den obegripligt sällan spelade
”The Youngest Was The Most Loved”.
Ljudkvaliteten är
rätt ojämn, men det får man väl acceptera. På 80-talet grävde
jag fram ett antal bootlegskivor i Garageland Records gula back bakom
disken i Umeå (så nog har jag därmed bekostat några
gratisnedladdningar nu), och man vänjer sig någorlunda snabbt med
risigt ljud. Några konserter sändes som radioprogram och de låter
ibland bättre än konventionella live-album. Dessutom har några av
de senare konserterna visats på tv, och de kan ses i sin helhet på
youtube. Fast där har jag dragit gränsen! (Jag har bara tittat på
några stycken av dem.)
I fredags på
eftermiddagen tog min semester officiellt slut, då jag börjar jobba
på måndag. Vad hittar jag då, om inte att hemsidan för en timme
sedan lagt upp nästan samtliga The Smiths spelningar från åren
1983-1985. Jag suckar lite lätt, minns att vad jag hört tidigare
har varit av ganska bedrövlig ljudkvalitet, men äsch, det är
lättare att börja någonstans än att sluta. Cardiff University 25
september 1984 – wow!
Tackar ödmjukast för guldgruvan!
SvaraRaderaPlundra varsamt!
SvaraRadera