Vertigo

Om du någon gång har yttrat åsikten att Orson Welles Citizen Kane är världshistoriens bästa film har du förmodligen refererat till den brittiska tidskriften Sight and Sounds lista, som förnyas vart tionde år. Nu i augusti var det tid för den senaste listan, den största någonsin, där 846 kritiker och regissörer från hela världen har fått nominera tio filmer var.

Den första listan gjordes 1952, då Vittorio De Sicas film Cykeltjuven vann. Varje gång sedan 1962 har däremot samma film vunnit, Citizen Kane. Men efter femtio års regim behöver du lära dig en ny kandidat till titeln ”bästa filmen som någonsin gjorts”. Nu heter den Vertigo (Studie i brott) av Alfred Hitchcock.

Man kan tycka vad man vill om listor av det här slaget. Till att börja med, säga något om att det inte går att tävla i kultur (adjö, schlagerfestivalen), och speciellt film har ju olika förutsättningar och olika tekniker – att jämföra Murnaus stumfilm Sunrise (nummer 5 på listan i år) med Christopher Nolans The Dark Knight Rises är som att jämföra en dikt med en roman. Samtidigt är det något i själva tävlingsmomentet som jag inte kan låta bli att fascineras av, och eftersom jag har följt de tidigare listorna med viss nyfikenhet har jag förstått att Vertigo någon gång skulle passera Welles film. För tio år sedan låg den tvåa, endast slagen med fem röster.

Mängden av inblandade borgar också för en lista som bryter den annars sedvanliga amerikanska hegemonin. Därför finns det anledning för den filmintresserade att verkligen studera Sight and Sounds lista, utan att slaviskt följa den: när jag ögnar igenom de 50 högst placerade reagerar jag lika ofta med ett förvånat hånskratt som med ett instämmande leende.

Vad man däremot kan ha åsikter om är att nästan alla filmer är gjorda från en svunnen tid. Först på fjortonde plats kommer en film som är yngre än drygt fyrtio år, Coppolas Apocalypse Now, som kom 1979.

Att det blir så tror jag är själva listans eget fel, att de som röstar är tillräckligt insatta för att veta vilka filmer som man bör gilla, för att kvalificera sig som cineast. Därför har de olika listorna varit förvånansvärt homogena genom åren, med ytterst få variationer. Helt enkelt för att det är svårt att undvika att känna till vilka titlar som brukar placera sig högt. Även människor med måttligt filmintresse vet att Citizen Kane har epitetet ”världens bästa film”.

Något som nu äntligen ändras. Jag säger äntligen, eftersom Vertigo skulle vara min kandidat. Det är också intressant att följa hur Hithcocks filmer fått allt högre uppskattning – på plats 35 finns Psycho. Men det var först efter sin död 1980 Vertigo hamnade på listan (sjunde plats 1982), för att sedan för varje omröstning få en högre position.

Vad är då så bra med Vertigo? Den överskrider på något sätt allt vi förknippar med film. Dels är den en enkel deckare om en pensionerad polis som skuggar en mystisk kvinna, och dels en existentiell gåta, en filosofisk betraktelse kring tiden, besatthet, åtrå, rädslor och fobier, och kring personlighetsklyvning. Det är en film som ständigt lyckas förbluffa, som vågar utmana sin publik – den fick relativt ljum kritik när den hade premiär 1958. Till och med Hitchcocks störste beundrare, den franske regissören Truffaut, uttalar sig lite avvaktande om den i den stora intervjuboken Hitchcock om Hitchcock.

På British Film Institutes hemsida kan man se listan över de femtio högst placerade filmerna. Inom några veckor uppdateras den med en komplett lista över hur alla 846 har röstat. Högst placerade svenska film är som vanligt Ingmar Bergmans Persona, på plats 17.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 3 augusti 2012)