Lejoninnan

"Lioness: Hidden Treasures". Så lyder titeln till den postuma Amy Winehouse-skivan. Att det skulle komma en var mer än en självklarhet, men också att den inte skulle förmå vara lika drabbande som hennes andra och sista egentliga skiva, mästerverket "Back to Black". Att jämföra blir ändå bara missvisande: det här är tolv ganska jämnstarka låtar, varav hälften är skrivna av sångerskan själv, och hälften covers - däribland en avskalad "Valerie" (att den går under namnet "'68 Version" tar jag som en intäkt till att den handlar om Valerie Solanas, som det året sköt Andy Warhol: "did you have to go jail?"), en harm- och menlös "Girl from Ipanema", och en orkestrerad version av The Shirelles klassiker "Will You Still Love Me Tomorrow?", inte riktigt lika omedelbar som hennes tidigare mer avskalade version (här låter det som att ambitionen är att göra en James Bond-låt, och jag har för mig att Winehouse någon gång var påtänkt till detta tveksamma uppdrag). Av de egna låtarna finns både några outgivna som låter ok, och en fin version av "Tears Dry on Their Own", här bara kallad "Tears Dry". Skivan avslutas med "A Song For You", en av skivans få relativt färska inspelningar (från 2009): det låter fantastiskt. Som helhet spretar skivan, men det bidrar också till dess charm, att det finns så många olika infall här. Men den kunde gott ha spretat lite till, varit djärvare och mer oförutsägbar. Här en låt som inte finns med på skivan, men är bra nog fin ändå - en liveversion av "Love Is A Losing Game":