Grrrattis ...

Foto Björn Lindahl.

Tomas Tranströmer. Jag är chockad. Om Hemligheter på vägen, en favorit bland hans böcker, skrev jag för två år sedan, och om Staffan Bergstens biografi i förra månaden. Jag har nog sagt och skrivit en hel del om Tranströmer. Typ varje år läser vi TT i skolan, och av hans enskilda dikter gillar jag mest "Vermeer", "Med älven" och "Kort paus i orgelkonserten". Svenska Akademiens prisnominering låter dock en aning njugg, eller är den bara intetsägande? ”För att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”. Nog hade de kunnat uttrycka värdet mer vältaligt? Nåja, det är en fin dag för oss som läser poesi - i England är det National Poetry Day just i dag, och det finns goda översättningar av TT på engelska - den senaste kom i våras, då poeten också fyllde 80 år. (15 april, på den vanligaste av dagar, alltså den dag då flest firar födelsedag i Sverige: det måtte betyda något!) Att européer i allmänhet och svenskar i synnerhet är överrepresenterade ska inte lägga någon sordin på den här dagen, utan får bli en senare diskussion. Dikten "Kyrie":

Ibland slog mitt liv upp ögonen i mörker.
En känsla som om folkmassor drog genom gatorna
i blindhet och oro på väg till ett mirakel,
medan jag osynligt förblir stående.

Som barnet somnar in med skräck
lyssnande till hjärtats tunga steg.
Långt, långt tills morgonen sätter strålarna i låsen
och mörkrets dörrar öppnar sig.