Leave me alone - I was only dancing

I tv-programmet Let´s Dance tyckte herr Ranelid att ledamöterna i Svenska Akademien behövde dansa, i synnerhet dess sekreterare, vilket fick herr Englund att reagera på sin blogg med ett genmäle där han tyckte att det var bättre att Ranelid dansade än skrev. Nu ska väl Akademien egentligen varken säga bu eller bä om levande författare, men jag förstår reaktionen: underförstått menade förstås herr R. att de i Akademien är stroppar (men vad vet han om deras dansrutiner?), och som vanligt har herr R. monopol på att vara kränkt, även om hans egna ord är oresonligare: "Tryck upp honom mot väggen. Han är inte så stor så det är rätt lätt. Jag kan trycka upp honom med vänster arm för jag orkar det." Detta sagt av en drygt 60-årig man. Eftersom jag var trött och sjuk i helgen råkade jag titta på Stjärnorna på slottet, förvånansvärt nog ett tv-program utan herr R.s medverkan, där Niklas Strömstedt beklagade sig över en 30 år gammal recension, där en Aftonbladet-skribent menade att han "saknade sting" (en ganska elegant referens till fadern, som då var chefredaktör på Expressen: dessutom rätt träffande, med tanke på hur artisten Strömstedt brukar låta), och de andra medverkande stjärnorna gläfste till och tyckte det var för djävligt. Ja, kritik borde förstås förbjudas, förutom när den är insmickrande? Om man orkar ge ut en skiva borde man orka ta emot de negativa omdömena likväl som de positiva. Och kastar man den första stenen ska man nog inte kräva att den ligger kvar på marken efter att ha träffat den förvånade måltavlan.