Ukraina blickar framåt. 20TAL #10/11 2024

 

Allra sist i 20TAL:s senaste fullmatade dubbelnummer med ukrainska texter finns en ”Krigsordbok”, signerad Ostap Slyvunskyj, poet, översättare, essäist, kritiker, litteraturforskare och vice ordförande för ukrainska PEN. Vi har kunnat läsa honom i äldre nummer av tidskriften (20TAL #6 och 10TAL #17-18). Vad hans korta nedslag den här gången visar är hur kriget styr mot tystnad, frånvaro, försvinnande. I en essä talar han om mobiliseringen som ”ett värderingarnas kretslopp”.

Denna mobilisering, detta kretslopp, demonstreras av de många bidragsgivarna i numret. Tack vare sociala medier fungerar litteraturen som både enande och alstrande motståndskraft. I numret finns till exempel tio poeter representerade – två av dem har dött, senast Maksym Kryvtsov, som ivrigt antecknar några få av krigets många offer, innan han själv skulle bli ett i januari i år: ”lektionen som heter ’Ett liv i lugn och ro’ är slut”, som han lakoniskt sammanfattar.

 

Bokutgivningen har fördubblats efter Putins fullskaliga invasion i februari 2022, och det är också något som börjat märkas i den svenska utgivningen. I höst kommer del ett av Sofia Andruchovytjs romanbygge Amadoka, översatt av Nils Håkanson. Serhij Zjadan berättar i en intervju att det enda som hjälper i katastroftider är att fortsätta arbeta för att upprätthålla någon form av normalitet, något som plockas upp av filmaren Iryna Tsilyk. Livet fortgår, och just därför att det är så hemskt finns behovet av skämt, distraktioner, kärlek.

 

Hon säger att hon ”aldrig har varit så levande som nu, när mitt liv har störtat samman på alla håll, när jag hör ryska missiler drar fram över mitt hus […] när jag inte ens kan göra en rimlig bedömning av hur lång tid jag har kvar att leva.” Så mycket död; så mycket liv. Andrij Ljubka identifierar melankolin och den sorgsna humorn som något som förenar ukrainarna med ett centraleuropeiskt kynne, medan Julia Iljuchas mikronoveller i lyrisk form ger insyn i tillvaron för ukrainska kvinnor under kriget. Och Kateryna Kalytko visar hur bönen ”Fader vår” kan tillämpas:

 

Men inled oss icke i

tortyrkällare till förhör,

lägg oss inte i jord som trampats av främlingar,

i historiens mörker,

i glömska.

 

Utan fräls oss

ifrån minnet av kropparna,

kraset från våra sönderslagna ryggrader,

knastret av krossade knäskålar,

de avskurna senorna,

det tysta suset av blodförlust,

fräls oss ifrån härvan av kvävande dunster

i munnarna fulla av jord.

Det ter sig otidsenligt av 20TAL att satsa så hårt på ett så textbundet nummer. Det finns förvisso en introduktion till Nikita Titovs politiska affischer också. Men det är mycket läsning för pengarna: ohygglig och nödvändig läsning. En kan bara hoppas att det inte finns anledning för 20TAL att utge ytterligare utgåvor om ett land i krig, eller – Gud förbjude – att det skulle ske när tidskriften byter skepnad till 30TAL.