Fragment och dikter, Bengt Eriksson, Media I Morron I Dag

Med kaxigt tilltal vänder sig Bengt Eriksson till ”väninnorna” Sapfo och Anne (Carson) i sin nya bok Fragment och dikter. Fragmentet har ju annekterats av Sapfo, men det kan ändå utgöra fruktbar mark för en författare som söker nya utlopp för sin kreativitet. Lars Norén nådde halvvägs med sina två samlingar Fragment som han gav ut på 10-talet.

 

Eriksson har skrivit en modig bok, med hög insats. Men det går förstås att hitta sämre läromästare än Sapfo och Carson. Tidigare har han svarat för en spännande och okonventionell tolkning av Sapfo, som vid utgivningstillfället var den första kompletta Sapfoboken på svenska (den kompletterades av den senaste versionen signerad Magnus William-Olsson och Vasilis Papageorgiou).

 

Dikterna här rör sig mellan det tramsiga och det ömsinta. Han skriver också något så ovanligt som kåt kärleksdikt, med erigerade kukar och vidare:

 

kyss mig där ingen kysst mig

kyss mig där andra gjort

kyss mig överallt

och fort

 

Vidare finns en fin diktsvit om katten Freddy, paradoxer presenterade som lösryckta osorterade dagboksanteckningar från ett odramatiskt vardagsliv, en psalm, reseskildringar i miniatyr, kärleksbrev, hyllningar. En sådan till Jim Morrison gör ovanlig rättvisa åt Morrisons kvarlåtenskap.

 

Förutom Morrison, Sapfo och Anne Carson är det ganska många konstnärer som passerar revy. Att läsa den här boken liknar att ta del av Patti Smiths gärning, och Eriksson har mycket gemensamt med hennes favoriter. För här finns också Allen Ginsberg, Leonard Cohen, Bob Dylan, Sokrates, Catullus, Horatius, Charles Bukowski, Rimbaud, Joni Mitchell, Karl Marx, Pusjkin, John Lennon, Adrian Henri, Angela Davis, Jazra Khaled, Hjalmar Söderberg, Gunnar Harding, Agneta Pleijel (med reservation för att jag kan ha missat något namn).  

 

Men liksom boken är splittrad blir mitt intryck splittrat. En del av fragmenten håller inte måttet, och bokens intryck av att vara ett obearbetat restmaterial stärks av det planlösa över allt för många av de lösa bitarna. Men som sagt, sök upp dikten som är ägnad Jim Morrison: ta mig fan om den inte är bättre än Morrisons egna poesi.