Lust och fägring stor, [red] Baba Stiltz och Elis Monteverde Burrau, Cycle Press

Det är en imponerande samling redaktörerna Baba Stiltz och Elis Monteverde Burrau fått ihop till sin antologi som utkommer på Stiltz indielabel Cycle. Den olustigt grönfärgade boken Lust och fägring stor stoltserar med obestridligt etablerade författare som Lina Wolff och Stefan Lindberg, relativt oetablerade namn som Ludvig Köhler och Ester Berg, men också nya stjärnskott som Aya Kanbar och Burcu Sahin, samt den allestädes närvarande Göran Greider.

 

Och gissa om Greider stjäl mest utrymme åt sig själv! Det ansträngt folkliga i hans poetik är både ett plus och ett minus, och den här gången har hans reseberättelse från Chicago bara en vag koppling till temat lust, men dikterna handlar en del om Joe Hill och svårigheterna att hitta spår av svenskkolonierna i staden. Hos de tolv bidragsgivarna finns också några för mig nya namn. Mohamed Yussuf skriver en reguljär självbiografisk poesi som väl inte heller är självklart lustfylld. Assar Jansson skriver en dikt med kontur, en lite stressigt stissig dikt som rör sig i många olika riktningar, mot mer njutning än lust. Linn Tabudlong skriver prosa. Richard Leppänen skriver en prosadikt om en dildo.

 

Ester Berg läste jag i en av antologierna från Skurups skrivarlinje, där hon gick 2018, och hon har här skrivit en kort glupsk dikt som infriar vad en kan förvänta sig av temat. Namnet Ali Alonzo klingade vagt bekant: han vann årets lilla Augustpris. Bland tidigare vinnare återfinns exempelvis Marie Tonkin, Lyra Ekström Lindbäck och Isabella Nilsson. Inte för att sätta någon press på Alonzo, men hans dikt här är full av berättigat självförtroende och otuktad kåthet, mer kropp än tanke:

 

alla propra killar täckta i vita blommor

och vattenkammat hår som inte vet

om de är kära eller kåta

skrämmer mig, jag vill inte dö för dina synder

jag vill dö för allt det goda du gjort

så, skräm mig, älskling

 

Stjärnan Lina Wolff bidrar med en kort novell, som visar att hon är suverän i sitt gränsöverskridande konstnärskap. Burcu Sahins dikt utgår från Bo Widerbergs film Lust och fägring stor (som jag misstänker och befarar fått ge namn åt antologin, snarare än psalmen). Det blir mer handlingsreferat än självständig dikt, och känns lite som förslösad syssla för en så talangfull poet som Sahin. Aya Kanbar debuterade ifjol med Hyperverklighet, en diktsamling som var nästan skrämmande bra. Här skriver hon om liv och död, på liv och död, och det är mer sex än lust, men fortsatt bra i sin innerliga uppriktighet:

 

natten sträcker sig till sängnischar & vi byter masker med varandra tills våra tårar läcker. änglar masserar våra ögon & deras värme blir vår. fråga mig vad du vill. jag är redo att hälla ut alla mina tankar om dig här & nu. jag har övergett allt jag trott på & det enda som kan vända mig till medvetande är det här.

 

Slutligen två noveller som skickligt parerar lust med olust. Det börjar med Stefan Lindbergs inledande novell om en 60-årig författare som tar med sig prototypen av en sexbot till ett hotell i Enköping för att ligga med den för en artikel, men det går minst sagt åt pipan. Här ställs relevanta frågor om attraktion hur gränserna för det mänskliga ska uppfattas, i en novell som på ett sätt går i dialog med E.T.A. Hoffmanns klassiska novell ”Sandmannen”.

 

Och så Ludvig Köhlers skröna om en ung man som går på tinderdejt och låtsas vara blind. Han är en kalenderbitare med jazz (snark) som specialintresse. Även här tar förloppet oväntade vägar, och om något visar novellen att missförstånd och svek är grunden för mycket av den attraktion som uppstår, och även här så mycket som är baserat på artificiella ingredienser.

 

Jag har ofta gnällt på svenska författares oförmåga att skriva sexig prosa – med undantag för Rut Hillarp och Helena Österlund, och möjligen Wolff – men det är seriöst något fel på ett land där de enda personer i offentligheten som brukar kallas sexiga är docksöta våp av alla kön. Det här är som sagt en imponerande samling namn för ett indieförlag, men den är också spretigt sammanhållen. Det sorgliga är förstås att lust borde vara bättre införlivad i svenska författares alster, och göra antologier som denna – eller Vertigos gamla Perversioner – överflödiga. På tal om Vertigo utkommer nu hos dem Anna Hultman doktorsavhandling Vid pornografins gräns. Erotik i svensk prosa 1819-2019. Jag kastar mig över kapitlet om Österlunds Min sårbara kropp.