Så finns en stilla protest infogad i några av samlingens finaste rader, som presenterar den yttersta kärleken: ”jag kan dö det gör mig inget / inte du. / dagarna raderas till en punkt / där tiden står och stampar”. För att leva innebär att du måste komma till tals med sorgen och raseriet, och där finns styrkan i Hallbergs dikter: att de så uttryckligt tillåter dessa låga känslor att ta kommandot. Sorgen förvandlar oss till det där barnet som stampar, där orden inte räcker för att uttrycka frustrationen och besvikelsen över tillvarons egenmäktiga förfarande.
Jag har recenserat Anna Hallbergs nya diktsamling Under tiden för Dagens Nyheter. Hela recensionen kan läsas här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.