Kumukanda, Kayo Chingonyi, översättning Helena Hansson, Rámus

Först: så underbart det är att någon gång få läsa en samtida brittisk poet! Sen: så ännu mer underbart att poeten är så samtida i sin förträfflighet. Kayo Chingonyuis debut Kumukanda från i fjol är en omvälvande upplevelse, lika stabil i sin formmässiga medvetenhet som i sina respektlösa upptåg med språk och den uppdaterade socialrealismen.   

Titeln har med en manlig initiationsrit från Zambia att göra, och Chingonyi flyttade därifrån till England i sexårsåldern. Han skriver om maskulinitet, musik, rasifiering, och om att aldrig bli tagen på allvar som emcee, även när du är lika bra som Eminem: ”inget övande i världen kunde frambesvärja den ljusa hud / och de blå ögon som gjorde Marshall till poet och mig / till en svart kille som kan rimma”. 

Bra poesi härrör från nödvändighet. När poesi blir riktigt bra är den en följd av något som helt enkelt måste berättas. Här blir det en fräck dikt med stark politisk bäring, med grime-musiken som frigörande kraft, som lyfter en från förnedring till upprättelse.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 19/10 2018)