Offerzonerna, Fredrik Nyberg, Norstedts

Sommaren 2018 präglades av skogsbränder, och Fredrik Nyberg omtalar detta i sin nya bok, som ändå färdigställdes långt innan skogarna brann. Men riktiga poeter är som bekant visionärer: ”Slarva inte med elden / Det kan brinna i skogen miljontals gånger / Detta fält saknar gräs”. I hans dikter betonas det som försvinner, genom omnämnanden av slukhål, en natur som upphör, offer, och en ofta versalt skriven ORO. Nog finns det fog för den oron.

I några avseenden liknar Nybergs poetik skrivövningar, blir en skissbok full av oredigerade anteckningar. Resultatet blir en spontanitet som också släpper fram variationsrikedom. Ibland bryter en oväntad skönhet fram, som solsken en molnig dag. Här finns också en skev, underfundig humor, som jag tycker mycket om, och givna referenser till föregångare som Inger Christensen och Friederike Mayröcker. Om jag tidigare ibland tyckt att Nyberg varit lite introvert är denna bok klart mer inriktad på öppen kommunikation, och det är en inriktning jag välkomnar.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 28/9 2018)