Vittnesbörda, Freke Räihä, Smockadoll

Med en lång rad auktoriteter, i första hand poeter och kritiker (87 stycken inalles), inramas Freke Räihäs senaste bok Vittnesbörda. Dessa auktoriteter presenteras i fyndiga notiser, så poetiskt skrivna att Räihä borde ansvara för nästa stora litteraturhistoria. Han skriver om nödvändigheten i att skriva, i att vittna, och gör det med exempel från nazisternas koncentrationsläger. ”Om jag säger …” inleder många av hans rader: ”Om vi står på en evig tröskel. / Om vittnet inte lever längre. / Om jag säger att skrivandet är en gräns.”

Poeten blir i Räihäs version den som rör om i grytan, genom att så starkt visa hur viktigt minnet är. De olika rösterna blir trådar som pekar ut möjligheterna, i en mångstämmig och stundtals aktivistisk dikt. Det är allas ansvar, det som sker i världen. Med så många röster att förhålla sig till kunde det ha blivit osjälvständigt, men det här är en ovanligt personlig bok, även för att komma från Freke Räihä, som ju har gett ut en hel del egensinniga böcker.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 13/7 2018)