Tempel, Mustafa Stitou, översättning Per Holmer, Rámus

Nederländske Mustafa Stitou introduceras på svenska med Tempel, ett urval ur fem diktsamlingar från 1994-2016. Han skriver en surrealistisk dikt, ibland av ett dråpligt slag, fyllda av allehanda djur. En kort dikt om Sverige handlar om en man som fryser ihjäl på en snöscooter, för att han glömt klä på sig i kylan.

Men det kylslagna finns även i hemlandet. Poeten är född i Marocko, och visar hur svårt det är att hitta en identitet i ett nytt land, där rasismen aldrig är långt borta: ”Ondskan, intalar vi varandra, / har lockats tillbaka ned i underjorden som sedan / vräkts igen med betong. Och Godheten, / Godheten hinner alltid före oss.”

Någon allt igenom god värld är det förstås inte som Stitou skildrar. I dikterna om religion och döden finns ett övertygande allvar, som gör ett starkare intryck än de lite väl putslustiga dikterna om kor på rymmen och allt vad det kan vara. I några dikter leker han med språkets konsonanter, något översättaren Holmer skickligt gett svensk motsvarighet.   

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 15/6 2018)