Med intresse läste
jag Carl-Michael Edenborgs genomgång av hur den svenska dagstidningskritiken har ändrats sedan 2007. Inte lika dramatiskt som i Norge och Danmark, skulle
det visa sig. Vilket kan förvåna – men som artikeln också visar, är statistik
ett försåtligt verktyg. Exempelvis säger det inget om vilka böcker som recenseras.
För att roa mig
gjorde jag en egen jämförelse av den aktuella perioden, dvs 15/8-15/9 och
jämförde 2007 och 2017. Då blev det på bernur följande siffror:
2007: 11
recensioner
2017: 6
recensioner.
En klar försämring.
Till mitt försvar kan jag numera bara skriva om en bråkdel av de böcker jag
läser, eftersom jag har två betungande uppdrag för Kulturrådet och Borås
Tidning. Dvs, lika betungande som de är roliga. Å andra sidan är kvantitet ett
trubbigt verktyg, och det kanske finns en poäng att ransonera sitt skrivande?
Så för att ge lite
perspektiv:
2012: 18
recensioner.
Målet är att inom
några år hamna åtminstone någonstans mellan 6 och 18 recensioner i månaden
igen. Om internet fortfarande finns då.
Göteborgs-Posten då....?
SvaraRaderaUndersökningen gällde bara de 4 rikstäckande.
SvaraRadera(jo, DN såldes i ica på Idre Fjäll men svårare att hitta i Göteborg...)
RaderaDet mesta tar tid, särskilt om det ska bli bra. Utvecklade recensioner och litteratur-anmälningar behövs i internet.* Fler bilder på böcker i knät på någon läser – med katten, koppen etc – med lite fnuttifierat värdeordsströssel behövs inte.
SvaraRadera*Prepositionen "i" då internet är ett fångstnät.