Vit fjäril, Ko Un, översättning Sun-Kyoung Choi, Atlantis

I söndags delades Nobelpriset ut till Kazuo Ishiguro. Få saker skulle förvåna mig mer än att nästa års pris tilldelas sydkoreanske poeten Ko Un. Hans poesi kännetecknas av att vara lika tillgänglig som de tre senaste poeter som fått priset: Heaney (1995), Szymborska (1996) och Tranströmer (2011).

Vit fjäril är en urvalsvolym som sträcker sig mellan 1960 och 2011, med en konsekvent genomförd symbolik som är lätt att känna igen sig i. Boken visar eftertryckligt en poesi som rör sig mellan vaga, otydliga känslor och större, starkare – mot hänförelsen: ”vårsnö faller över mig / förkylningen kommer / som en förälskelse / vårens snö faller över min smala kropp”.

Det är enkla utsagor om en förunderlig värld. Ibland muttrar jag över banaliteten, men ofta kapitulerar jag inför en humor som etablerar jämnmodet som en nödvändig livsinsikt, med slående inblickar i ett känsligt medvetande. Det är svårt att skriva enkelt, lyder en gammal sanning, men Ko Un visar att det också går att skriva betydande poesi ur bedagat stoff.  

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 15/12 2017)