Nick Cave 161-180

161 Green Eyes (1997) Sista låten på ”The Boatman’s Call”, om ett one night stand som lär handla om en artist som brukar härma Kate Bush (är det Tori Amos hon heter?). Låten har mer spoken word än sång, eller bådadera då Cave växlar mellan att prata och sjunga varje textrad. I första raden citeras en av Louise Labés 1500-talssonetter: ”Baise m'encor, rebaise-moi et baise”, som jag av en tillfällighet precis hade läst i Rilkes tyska översättning när skivan släpptes. 

162 Opium Tea (1997) Finns med på ”B-Sides and Rarities” som en outgiven låt från inspelningen till ”The Boatman’s Call”. Många av de låtar som inte hamnade på skivan är väldigt bra. Den här är lite barnsligt uppsluppen, men inte helt förkastlig ändå.

163 Sweetheart Come (2001) Lite suggestiv bagatell, men också med en ganska monoton text.

164 Darker With The Day (2001) Ännu en av de anonyma låtarna från andra hälften av ”No More Shall We Part”.

165 God’s Hotel (1992) Plojlåt för radioprogrammet KCRW, som låter lite grand som The Doors – fast så här roliga texter skrev aldrig Jim Morrisson. Sångaren sjunger att alla i Guds hotell har vingar, harpor, moln etc, och bandmedlemmarna ger respons i bakgrunden. När Cave säger ”Everybody is deaf” säger bandet ”What? What did he say”, vilket förstås är kul.

166 Lightning Bolts (2013) En B-sida till ”Mermaids”. Musiken är ganska svag, men texten är spännande, med Zeus som ger sångaren blixtar som han tar hand om och leker med i hotellhissen och håller dem vid liv med gröt. Låten innehåller kanske Caves mest oväntade textrad någonsin: ”I’m by the hotel pool working on a tan.”

167 Right Out of Your Hand (2003) Lite väl anonym melodi i denna låt, som ändå är ganska vacker, från den medelmåttiga skivan ”Nocturama”.

168 Dead Man in My Bed (2003) En av Caves rätt många impotentlåtar. Hustrun klagar på att det är för lite action i sängen, att när det är en död människa i sängen betyder det också ”I ain’t speaking metaphorically”.

169 Babe, I’m On Fire (2003) När texterna till skivan ”Nocturama” läckte trodde jag lätt det här skulle vara den bästa låten. Femtioelva verser (38 om man ska vara nogräknad) där Cave listar alla som säger att han är on fire, fullt av briljanta rim (”The blind referee says it / The unlucky amputee says it /The Giant killer bee / Landing on my knee says / Babe I’m on fire […] The beast in the beauty pageant / The pimply real estate agent / The beach-comber, the roamer / The girl in a coma says / Babe, I’m on fire”). Vad kunde gå fel? Låten är väldigt tjatig, och när man tror att refrängen ska komma som en befrielse är den bara tråkig. Så håller det på i kanske femton minuter, och varje gång jag hört den till dess slut (inte ofta!) ser jag mig om efter ett diplom.

170 Fable of the Brown Ape (2004) Vad är nu det här? En fabel (djursaga) från ”Abattoir Blues”, om en bonde som hittar olika djur i sin ladugård, däribland en apa. En väldigt ovanlig melodi, som går från försiktigt knackande till illvilligt bultande.    

171 Lament (1990) Cave radar upp typiska inslag från sina låtar, vampyrtänder, aphänder, rackarunge-leende.

172 Lucy (1990) En lite stillastående ballad som avslutar ”The Good Son”.

173 Say Goodbye to the Little Girl Tree  (1985) Som baksidestexten till LP-skivan ”The Firstborn Is Dead” upplyser är det en av Caves (redan då) många murder ballads, med twisten att mördaren den här gången mördar sig själv.

174 Lie Down Here (And Be My Girl) (2008) En ganska aggressiv låt från ”Dig, Lazarus, Dig!!!”

175 Sail Away (1994) En B-sida till ”Do You Love Me”. Söt som sirap.  

176 We Real Cool (2013) Från ”Push The Sky Away”. Här talar sig sångaren varm för ny teknologi: ”Wikipedia is Heaven / When you don’t want to remember no more”. Det kan tyckas lite märkligt att den annars så traditionelle Cave, som skriver sitt material på en skrivmaskin, relativt ofta skriver om internet. Redan 2001 gnäller han över smarta telefoner i låten ”Darker With The Day”.

177 Shoot Me Down (2003) En B-sida till en av de många singlarna från ”Nocturama”. Vilken? Minns inte. ”You google it!”, som Nick Cave har som vana att säga till journalister när de frågar om något från 80-talet. Hamnade märkligt nog på ”Lovely Creatures” som kom i år, en samlingsskiva med hans 45 bästa låtar.  

178 Honey Bee (Let’s Fly To Mars) (2007) En rätt nonsenartad låt av Grinderman som jag minns mest av att bandet framförde den hos David Letterman, och Warren Ellis spelade på en leksaksgitarr.

179 Gates To The Garden (2001) En av de sista låtarna på ”No More Shall We Part”, eller är det den sista? Jag kommer sällan dit när jag lyssnar på skivan, som synes. Handlar delvis om hur jobbigt det är att sluta med droger.

180 Sugar Sugar Sugar (1988) En lite osmaklig stalkerlåt, som drivs av en melodi som jag tyckte mycket om när skivan kom men som jag nu tycker låter lite stolpig.