Presens om låttexter

När tidskrifter gör specialnummer om popmusik – det vill såga sångtexter – är risken att de antingen tar texterna på för stort eller för litet allvar, att det blir för seriöst eller för lättsamt. Svenska BLM:s nummer från 1992 eller 1993 var bara ett gigantiskt magplask, och tyvärr rätt normgivande för hur det har blivit sedan dess, även om 10-TAL:s nummer 10, som kom förra sommaren, var helt ok.

Nå, finlandssvenska Presens låter sig inte avskräckas, och tar sikte på ämnet (”Låttexter”) på lite okonventionella sätt. Dels är medelåldern för skribenterna något högre än det gängse, något som borgar för lite andra referensramar (dock: befriande nog lyser Bob Dylan med sin frånvaro). Och dels är perspektiven vidare, in mot 1800-talets sångtexter, och in i nutiden med sådana oväntade low brow-artister som Lotta Engberg och Britney Spears (jag säger det igen, ingen Bob Dylan …!).

För skulle jag själv göra en kanon med favoriter bland textförfattare: Morrissey, Nick Cave, Patti Smith, Jarvis Cocker, Kate Bush, Bob Dylan (!), Leonard Cohen, Björk, Anna von Hausswolff. Sedan är det en annan sak att jag har lyssnat ofantligt mycket på artister som PJ Harvey och David Bowie, men jag har aldrig fastnat för deras texter, utan för hur de sjunger dem.

Alltså blir jag lika förvånad när jag ser en Bowie-text (ser: inte läser) och slås av att den kan vara bra. I det här numret ägnas en sida vardera åt artister som lämnat eller står i begrepp att lämna oss detta överdjävliga år 2016. En grön sida Bowie, en purpurfärgad sida Prince, en turkos sida Kent – och nä, jag blir tyvärr lite generad när jag ser att Kents Jocke Berg inte kan fylla ens en sida med utvalda citat utan att det ser bombastiskt ut. Prince skrev å sin sida ”Love, Thy Will Be Done” till Martika för cirka 25 år sedan, som samplar Cocteau Twins ”Fifty—Fifty Clown”, liksom en av hans nyare låtar ”TICTACTOE” också är inspirerad av världens bästa band, men med oftast helt oskönjbara låttexter. Prince-sidan i det här numret är inget han skulle ha behövt skämmas för.

Risken med temanummer om sångtexter är att det blir för okritiskt, men jag gillar hur man från Presens håll vidgar begreppet. Låttexter är inte poesi, även om jag med stor behållning kan läsa exempelvis Mattias Björkas texter till Vasas flora och fauna – en behållning som ändå mattas om jag jämför med hur det är att lyssna till låtarna, som blir cirka dubbelt så bra med musik till.

Det här gäller ju inte med Fröding – en av låttextförfattarna från 1800-talet (några andra är Wilhelm von Braun och Rafael Herzberg). När Mando Diao gjorde sin så oerhört populära Fröding-skiva för ett par år sedan var jag chockad av dess uselhet, och skrev en kritisk text på Rymden, en text som nu är slocknad som en (död) stjärna – det vill säga bortplockad. Ingrid Saaristo, som nog är en mer entusiastisk Fröding-läsare än jag, är långt ifrån lika kritisk, även om hon har invändningar.   

När Linda Åkerlund går igenom sex moderna sånger i spår efter dess miljömedvetenhet befarar jag att det blir övertolkningsparad, men mer ger det intryck av att ta sin uppgift på allvar. Därför blir hennes läsningar av de här sångerna, där alltså en är av Lotta Engberg (gör hon egen musik? undrar jag yrvaket), nedtonade och enhetliga, och i den mån det är tendentiös tolkning är det av det försiktigare slaget.

Det inslag i numret som har minst koppling till sångtexter är väl Eva-Stina Byggmästars dikt ”Raga”. Är man insatt i indisk kultur vet man väl att raga är en enstämmig grundform för indisk musik, och vet man inte det finns det en fin fotnot som upplyser om det. Byggmästar är ju en av samtidens mest tongivande svenskspråkiga poeter, och det är en välgärning att hon har detta utrymme. I förra numret av Presens, som hade film som tema, bidrar hon med en diktsvit om Greta Garbo.

Det är lätt att uppfatta Byggmästar som banal – åtminstone har ett par av hennes senaste böcker fått en del avfärdande recensioner i Sverige – men med den här Raga-dikten visar hon att det banala är en täckmantel för ett resonemang kring generositet och att samarbete behöver prioriteras framför konkurrens och rivalitet. Nä, hon säger det inte bokstavligt, men det är min tolkning, kanske är det en övertolkning. Men det är fint skrivet, i gränslandet mellan poesi och prosa, åtminstone har jag inte läst Byggmästar skriva så här nära prosan.

Glömde nästan att säga att Presens utges av Finlands svenska litteraturföreningar, med sin redaktion i Vasa. Därför kan det nog vara knivigt att få tag på den.