Apelsinmannen och Kärlek i Europa, Birgitta Stenberg, Norstedts

Jag har skrivit om svensk litteraturs främsta Birgitta på Floret:

”Det är skrivet på ett språk som väjer för nostalgi i lika hög grad som det väjer för det konstfullt litterära. Stenberg är ingen författare som skrapar på foten för att bli inbjuden i några fina salonger, med denna osofistikerade prosa som fortfarande upplevs som ett oumbärligt inslag i svensk skönlitteratur. Alldeles oavsett om man anlägger perspektivet 50-tal (då det upplevdes) eller 80-tal (då det skrevs).”

(Läs vidare på Floret.)