Jan Wolf-Watz

”De dikter Wolf-Watz skriver läser jag som fragment som rör sig mot det sammanhållande. Han bevarar ellipser och synkoper intakta, och därmed respekterar han de enskilda dikternas integritet. Ofta inleder han med uttryckliga utsagor som sedan klingar av – som starka ackord, som inte följs av några förklaringar. En rad jag minns ordagrant från 1997: ”Jag går i gren idag och låter mäta mig med sorlet”. Suggestivt, med ambition att peka ut en förklaring, nästan aforistiskt, men samtidigt obegripligt, där det blir svårt att fästa sin upplevelse med (begripliga) ord.”

I nya numret av Provins (Nr 3/2015) bidrar jag med ”Omläsningen” av Jan Wolf-Watz första diktsamling Södra Västerbottens kustland från 1997. I numret finns också nya dikter av Wolf-Watz.