I
Cilla Naumanns förfarna händer knyts fiktionen samman med verkligheten på ett vinnande
sätt. Hennes nya roman Bära barnet hem
skildrar något högst realistiskt – moderskapet – med hjälp av en berättelse som
fylls av det outtalade och oinfriade. Hon dubbelexponerar två mindre
konventionella föräldrarepresentanter. Dels berättaren, som tillsammans med sin
nu vuxna adoptivson återbesöker Colombia för att söka upp hans biologiska mor.
Och dels Ana, föräldralös kvinna uppvuxen på ett kloster, och nu en
barnsköterska som går aningen för långt i sina omsorger. Två icke-mödrar som
ändå tar sig ur det vi förknippar med en snäv mödraroll.
Det
här är en roman som antar skepnaden av ödesmättad saga. Bakgrunden tecknas
summariskt men varsamt. Trovärdigt skildras oro och vankelmod hos de dubbla
protagonisterna, vars berättarperspektiv vi växelvis följer. Hemligheter anas,
och Naumann bevarar mystiken. Hon skriver skarpt och trovärdigt, med en
inlevelseförmåga som sträcker sig långt utanför bokpärmens minimala omfång. Som
läsare befinner du dig hela tiden sida vid sida med karaktärerna, i denna
imponerande tätt skrivna roman, vars språk präglas av exakthet och pregnans.
(Också
publicerad i Vi 9/2105)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.