Rumän igen?

I brist på alternativ tillkännages ett Nobelpris i litteratur inom kort. I morgon klockan 13 får vi veta om det är någon av mina favoriter Pia Tafdrup, Anne Carson, Jon Fosse eller Cormac McCarthy (ursäkta för dessa förutsägbara svar). Men hellre borde priset gå till någon som jag inte känner till, och allra helst till någon vars namn jag inte kan uttala.

Att det skulle bli John Ashbery är föga sannolikt. Två rätt stora saker talar emot honom: han är amerikan och han är poet. Men jag läser nyöversatta dikter av Ashbery i nya numret av 10-tal, # 14, som också innehåller en riktigt fin introduktion, där översättaren Vasilis Papageorgiou bland annat jämför honom med Beckett (Nobelpristagare!). Det har råkat bli ett slags Nobelprisnummer. Utöver Ashbery finns där också dikter av Mircea Cărtărescu, som förstås också är en tänkbar kandidat om sju år – den genomsnittliga åldern för pristagaren är 64, har jag precis lärt mig, även om stackars Cărtărescu berövas fem år och kallas 52-åring här. I numret finns också fem kollage av Herta Müller, som faktiskt fått Nobelpriset – en av 00-talets mest värdiga pristagare.

Att det råkade bli Nobelprisvibbar kring det här numret är kanske en tillfällighet. Snarare knyter det an till bokmässans nyligen avslutade rumänska tema, med utöver Cărtărescu och två andra rumänska poeter en intervju med hans fru Ioana Nicolaie, som nyligen utkommit med en (bra) diktsamling i serien 10-tal bok. 

 

Lika bra, om inte bättre, är Olga Ravn, som också nyligen utkommit i 10-tal bok. Hennes diktsamling Jag äter mig själv som ljung är kanske något av årets nordiska fynd, vid sidan av Ingvild H. Rishøi (för mig personligen). Ravn intervjuas av Jonas Rasmusen, och det är intressant och belysande på många plan – givetvis inte lika genialiskt och sensationellt bra som en podcast, men nära nog.