Herta har alltid rätt

När man tittar en liten bit över kanten, när man i huvudet balanserar på millimetrarna mellan det dunkla och det normala, när man samtidigt betraktar sig själv, då har man hamnat på den yttersta spetsen av normalitet.

Herta Müller, Alltid samma snö och alltid samma farbror (Wahlströms & Widstrand 2012, översättning Karin Löfdahl).