Femtio nyanser av honom, E L James

Den första boken i den oerhört populära serien Fifty Shades of Grey finns nu på svenska, och man blir förströdd och road för stunden. Det är en uppenbar fantasi, och därför går det inte att bli upprörd över att den befäster stereotypa könsroller.

Ur ett litteratursociologiskt perspektiv är det förstås oerhört intressant, hur det som ursprungligen var fan fiction blivit mer populärt än de böcker som var inspirationskällan. E L James trilogi under namnet ”Fifty Shades” tillkom först som fortsättning på Stephenie Meyers framgångsrika serie ”Twilight”, men när alla referenser till Bella och Edward rensats bort har trilogin alltså passerat både den och Harry Potter som de mest säljande böckerna någonsin.

På svenska heter den första boken Femtio nyanser av honom, och jag befarar att oavsett vad som står i den här och andra recensioner kommer den att slå alla försäljningsrekord även här.

Samtidigt är det att underskatta läsarna att gnälla på att James bara upprätthåller konservativa ideal, med hjältinnan Anastasia Steele som den undergivna kvinnan och hjälten Christian Grey som den dominante mannen.

För som namnen indikerar: det här har inte mycket med verkligheten att göra. James överger alla pretentioner på realism, och satsar helhjärtat på fantasin. Och jag tror nog att läsarna fattar det här, att vi inte ska läsa bokstavligt.

Grey, mannen som enligt egen utsago är störd i ”femtio olika nyanser”, är så rik och perfekt att det blir parodiskt. Likaså är Anastasia långt ifrån det trovärdiga i sin oskuldsfulla fumlighet. Det finns en viss humor i hur deras relation framställs, och jag kan inte undgå att uppfatta det som en drift med genren, att James är medveten om att hennes kärlekssaga är en aning löjlig, och dessutom lite löjeväckande skriven.

Femtio nyanser av honom är en roman som efter en hundrasidig prolog har sex som sitt enda tema, men den utlovade sadomasochismen är inte alls framträdande. I stället för ”Twilight”-böckerna används Thomas Hardys 1800-talsroman Tess av D'Urberville som uttalad intertextuell referens, och man hade kanske hoppats på mer handgripliga stilistiska bevis på inflytande från det hållet.

I stället är det klumpigt berättat, med gott om upprepningar, både när James skriver om sex och när hon skildrar Anastasias tafatta försök att freda sig mot den rike Mr Greys gåvor. Allt skildras med hjälp av superlativ och hyperboler: den som tycker att Meyers vampyr Edward inte beskrivs som tillräckligt vacker har massor att hämta i James porträtt av Mr Grey.

Det är möjligt att människors drömmar ser ut så, men då tycker jag att det är brister i fantasin, om perfektionen är det högsta målet. Den värld romanen målar upp är så fläckfri att den tappar intresse, när kroppar och miljöer är polerade intill utslätning.

Litterärt finns det större anledning att läsa Rut Hillarps romaner från 50-talet, eller pseudonymen Pauline Réages Berättelsen om O. Det här är också kvinnor som skriver om frivillig underkastelse, men det sker med mer förankring med verkligheten. E L James enda syfte är nog förströelsen.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 8/10 2012)