En föreläsning med Filippa Mannerheim, dagens fortbildning. Det handlade bland annat om plagiat, om wikipedia, om hur man kan använda internet som resurs i skolan. Äntligen något konkret som är kopplat till ämnesundervisning. Det var också roligt, för Filippa var en av mina första redaktörer, när hon lät mig skriva krönikor på ett ställe som fanns förr, Dagens skola (jag skrev en text om emobarn, och en om elevers litteraturanalys). Så det var hon som delvis förlöste mitt skrivande. Hon frågade om jag inte är intresserad nu av att skriva mer, undervisa mindre (inte alls?). Förlagen skriker efter läromedelsförfattare. Men då måste jag antagligen arbeta tillsammans med någon annan, och det är jag väldigt dålig på. Och eftersom varje lyckodröm biter sig själv i svansen, så hinner jag väl utveckla någon form av aversion mot att skriva när det ska ske på beställning så där. Dessutom tycker jag att det är roligt att vara lärare. Skulle jag inte jobba skulle något lutherskt spöke söka upp mig, och för mig är det bara roligt att skriva när jag skolkar från uppsatser och provtillverkning - som jag gör just nu, till exempel, så det är bäst jag återgår. Ett prov i engelska ska tillverkas, och fem uppsatser ska läsas.
Alltid roligt att läsa dina texter och särskilt, ja vad skall jag säga, spännande kanske, den om emobarnen. Där kritiserar du lärare som inte vet vad "emo" är - den kritiken är säkert relevant när det gäller folk som har med ungdomar att göra. I artikeln talar du inte om vad "emo" är, ett fint litterärt trick! Nu fick jag googla men blev inte så mycket klokare. Tydligen har det något med kläder och musik (och mobbning?) att göra. Bra verkar det inte vara.
SvaraRaderaJag är ytterst glad att jag tillhör ålders- och yrkesgrupper som inte behöver veta vad "emo" är. Jag tror inte jag förlorat på det.
Tack, snälla! Emo är väl bara ett ex, jag kan bli lite trött på alla dessa yrvakna reaktioner från kolleger, att de inte har koll på nåt. Jag vet väl inte heller mycket, strängt taget, men då får man väl sätta sig in i det, om det är något som är viktigt för dem. Det underlättar ju om man ska undervisa.
SvaraRaderaDäremot tror jag att det finns vinster att göra, och att man inte behöver isolera sig åldersmässigt. Inte alltid - nog finns det stunder då jag kan tänka att det är skönt att inte behöva vara insatt i ett specifikt fenomen - som chattspråk och smileys, även om jag har lärt mig en del. Men ibland missar man också något - det finns roliga och intelligenta uttryck där man minst av allt kan vänta sig dem!
Hej "Bernur"! TACK för ett mycket trevligt möte IRL efter många år! Jag VISSTE att jag kände igen dig, minsann. :-) Och så himla fina ord om din författarresa och fint få läsa din kulturkrönika i JP! jag håller förövrigt med dig, du skriver bra och vi berörde också samma ämne du och jag - om kvinnligt och manligt, om kanon, normer och nedärvda traditioner. Spännande! Tur att du vill vara lärare! Eleverna behöver fantastiska pedagoger! Stor kram och jag hoppas vi hörs igen! /Filippa
SvaraRaderaTack - det var spännande att höra - speciellt om BOATS-böcker, detta fascinerande ämne. Jag tror att det kan vara givande att som lärare gå in i den diskussionen, fundera på VAD det är i dessa böcker som attraherar. I alla fall - lycka till, jag är oändligt tacksam för att du gav mig en plattform en gång.
SvaraRadera